Det är det enda jag gör, hela dagen lång. Det finns ingenting Toadie gillar så mycket som att äta tills hen somnar vid tutten som ett fyllo vid flaskan. Magen rund, mjölk rinnande nedför kinderna, groggy blick… Tack och lov har amningen äntligen börjat att fungera bra! Då Toadie har ett lite omoget grepp (alltså hen gapar inte tillräckligt stort och suger mest på vårtan) fick jag en amningsnapp på BB för att förhindra såriga vårtor. Ömma blev de, som fan, men jag har faktiskt sluppit sår. Problemet är bara att det är fantastiskt bökigt att hålla på med amningsnappen, och apoteket där vi bor har inte min storlek så jag har bara en enda. Vi provade en annan storlek, men den var så stor att stackars Toadie nästan kvävdes. Nappen ska tvättas mellan användningarna, gärna kokas till och med (man kan få svamp!) men det nöjde jag mig med att göra en gång om dagen för annars skulle jag haft en grinig unge. Sedan ska den ju rullas på, och så hinner Toadie slå av den några gånger eftersom hen viftar som fan med armarna när jag lägger henom vid bröstet. Om hen dessutom är vrålhungrig och lite otålig kan det bli redigt frustrerande. Men de senaste dagarna har jag varvat att amma med napp och utan, för att försöka få Toadie att fatta hur man gör. Min mjölk har nämligen runnit till riktigt bra, och enligt min barnmorska gör det inte lika ont då eftersom barnet inte behöver suga lika hårt för att få mat. Ain’t that the truth! Idag har jag använt nappen en gång bara, och det har varit otroligt skönt att slippa skiten. Med nappen måste Toadie suga hårdare och måste dia längre då hen inte får i sig lika mycket lika snabbt. Med nappen måste jag lägga en tvättlapp under bröstet då det läcker mjölk från den när Toadie byter grepp, samt att Toadie både spiller mer från munnen och kräks upp mer. Förmodligen för att hen får i sig mer luft när nappen används. En till fördel med nappfritt är även att jag känner mig trygg med att både jag och Toadie somnar under amningen. Med nappen är jag lite rädd för att den ska hamna galet och utgöra en fara. Dessutom vill jag inte direkt bege mig ut bland folk och sitta där och trilskas med en dum amningsnapp. Nu ska jag inte ut bland folk än på ett tag, men det är skönt att veta att man har valet. Även om det fortfarande gör grymt ont första sekunden har det gått urbra idag, som sagt, och jag börjar känna mig rätt lugn angående amningen. Det är fortfarande pisstrist att amma, jag känner inte alls något lyckorus, men nu har jag beställt en ringsjal och hoppas att den ska förbättra läget. Jag är nämligen ingen hejare på att knyta det där långa sjalåbäket, ens med assistans, och känner verkligen att jag vill ha möjligheten att amma handsfree, så att säga, och där ska en ringsjal tydligen vara kickass. Det är en vecka kvar till Obi går tillbaka till jobbet (hjälp!) så jag hoppas verkligen att ringsjalen fungerar bra för mig. Om jag måste spendera all min tid fastlåst i soffan med en unge vid tutten går jag sönder! För att ens kunna sitta här och blogga har jag bullat upp med kuddar i knäet som Toadie ligger på och så får jag sitta framåtlutad (aj ryggen) för att hen ska komma åt och jag slippa lyfta upp henom. Yay för fria händer.