Jag brukar surfa runt på familjeliv.ses forum rätt mycket om dagarna. Dels för underhållning, dels för att lära mig nya saker om bebisar. Något som får mig väldigt fundersam är hur många enbarnsföräldrar* som är totalt besatta av sina bebisars sömnvanor. De är hysteriska över att spädbarnen inte sover tillräckligt många timmar i rad, eller att spädbarnen inte sover “rätt” tider av dygnet. De är utmattade, utbrända, lider av sömnbrist och stressar, stressar, stressar och jag undrar varför de gör det så jäkla svårt för sig. Varför inte sova när barnet sover, istället? Det är ju lättare att anpassa sig efter bebisens dygnsrytm än att försöka påverka barnet med diverse metoder. Jag är ofta trött, men det har inte med sömn att göra utan handlar mer om psykisk trötthet då jag har en bebis i famnen 90 % av tiden och känner mig som att jag sitter i fängelse emellanåt. Men när det gäller just att sova har jag det riktigt gott. Jag har ingen aning om hur många timmar Toadie sover på ett dygn, eller hur många jag sover heller för den delen för jag kollar sällan på klockan. Om jag är hungrig vid tio på kvällen äter jag vid tio på kvällen. Om jag är trött klockan ett på dagen somnar jag gärna under amningsstunden. Om jag är pigg tre på natten så kollar jag lite på TV ett tag medan Toadie sover i min famn, eller kanske diar lite. Häromdagen satt jag t.ex. med Toadie sovande på bröstet och kollade på någon serie på laptoppen. Obi berättade sedan att jag under den här tiden hade slocknat precis innan en väldigt dramatisk och högljudd jaktscen med explosioner och massor med musik och så hade jag och Toadie sovit gott i en timma eller två. När jag vaknade hade Obi lagt undan datorn, som legat i mitt knä, och jag hade inte ens märkt att jag somnat. (Han passade även på att ta lite bildbevis, och bilden här till vänster är från det tillfället). Så rullar dagen på. Vissa dagar är jag piggare och passar på och gör saker medan Toadie sover, andra dagar är jag tröttare och sover majoriteten av hens sovtimmar. Det är fantastiskt skönt att inte behöva söva mitt barn, eller natta eller införa massor med nattrutiner. Jag låter bara det lilla monstret sova när det är trött och så gullar vi när hen är vaken. Easy peasy.

Sedan har vi ju det där med att “sova hela natten”. Det beror ju helt på hur man ser på det! Svärmor frågar ofta om vi får “sova något om natten”, och jag tycker att det är en konstig fråga egentligen. Dels för att jag tycker att det är oviktigt om det är på natten, dagen eller kvällen jag får sömn, dels för att hon menar sammanhängande sömn när vår typ fungerar alldeles utmärkt och vi förklarar det gång på gång men hon inte lyssnar. Jag tycker faktiskt att Toadie sover hela natten. Ja, hen vaknar med jämna mellanrum för mat (kanske varje till var tredje timma) men eftersom jag ammar är det inga problem alls. Jag märker knappt ens att jag vaknar! Eftersom jag gärna somnar när jag ammar är tuttarna redan framme när Toadie väcker mig för mat – rätt ofta vaknar jag faktiskt av att hen hugger tag – så jag behöver bara lägga till henom och sedan somna om. Ibland kliver jag upp för att kissa eller byta blöja, men oftast får jag säkerligen sex-tio timmar sömn. Nej, tekniskt sett inte i rad eftersom jag vaknar till flera gånger, men då jag somnar om så lätt har jag den senaste tiden börjat att se på det som “hela natten”. Om jag någon natt varit lite extra pigg och varit uppe till tre tar jag igen det på dagen genom att sova när Toadie sover eller diar. Amningshormoner rockar fan! Man kan somna hur som helst, när som helst, var som helst. Vanligtvis klarar jag bara av att somna på sidan, men nu kan jag sova sittande.

Jag hetsar heller inte upp mig med att mata efter schema, eller hålla koll på hur ofta hen äter (förutom när hen var sjuk och åt dåligt). Jag ger tutten när hen vill ha tutten, och så är det inget mer med det. Kiss- och bajsblöjor byts flera gånger om dagen, och ungen är knubbig och go så det är inget jag bekymrar mig över direkt.

Resultatet? En nöjd och glad unge än så länge. Samt en rätt relaxad morsa.

* Jag förstår dock att man måste ha rutiner på ett helt annat vis om man har fler småbarn.