Det verkar som att Toadie gått in i ett nytt utvecklingssprång eller något. Hen, som aldrig haft trubbel på den fronten direkt, vägrar att somna! Det har pågått ett litet tag nu, och jag hoppas att det går över snart för det tär på oss alla. Omvärlden är så himla spännande! Hur ska en liten gris kunna sova när det finns så mycket skoj att upptäcka? Härom kvällen var det nästan omöjligt. Toadie kunde verkligen inte komma till ro, trots att hen gnuggade sig i ögonen, gäspade och borrade in huvudet i mig gång på gång. När jag äntligen lyckats amma henom till sömns tappade Obi något i golvet så att hen blev klarvaken. Då ville jag mörda Obi litegrand. Så vi passade på och bytte blöja och så lade vi oss i sängen. Jag ammade säkert i en halvtimma – Toaden var fortfarande klarvaken. Till slut var hen så trött att hen låg och skakade och gnällde. Har aldrig sett henom bete sig så tidigare, men så har hen heller aldrig varit vaken så länge.

Det var nu jag blev som mest glad över sjalen! För jag lyfte upp Toadie och försökte vagga i famnen ett litet tag. Jag fick fett ont i ryggen efter typ 5 min. Man orkar ju ingenting! Så det blev bara till att knyta sjalen, ploppa i ungen och gå djupa fåror i golvet. Jag drog upp sjalen ordentligt över ansiktet så att hen inte kunde se ett skit, och efter kanske 15-20 min sov hen som en stock. Så då fick jag vackert åla mig ur sjalen och i sängen utan att släppa henom för en sekund. Sedan lade jag mig i någon halvbekväm position med Toaden fortfarande i famnen och så sov vi.

Igår blev det jobbigt igen. Hen ville verkligen inte somna, fast hen var så himla trött. Åter igen låg jag väl och ammade i en halvtimma utan att hen ville somna, men så sade det smatteribangpang! i blöjan så vi hoppades att det var det som var problemet. Upp och byta, och sedan i säng igen. Trodde vi ja. Toadie hade kräkits lite i sängen, så jag skulle bara fixa lite och gav därför henom till Obi. Hen började att gråta direkt! Så jag fick ta tillbaka bebisen snabbt som fan och lyckades krångla mig i sängen. När jag lade ner Toadie för att börja amma kom gråten direkt igen. Jahopp. Liten, känslig och mammig med andra ord. Så det fanns inget annat att göra än att sova i soffan i natt, där Toaden kan ligga på mig och sova. Hen slocknade som en stock efter bara 10 minuters amning i soffan.

Idag har en varit jättegnällig med, så jag stoppade ned henom i sjalen och rensade upp lite hemma. Nu, efter en amningspaus, sitter hen däri igen och sover så sött. Stackars liten Toad. Livet är jobbigt just nu.
För övrigt har vår stora, tjocka Toad nu börjat ha stl. 68! Tänka sig.

Hämtat från barnsidan:

12 veckor – Nyanser
Liksom tidigare kan du märka att ditt barn blir skrikigare, klängigare, sover och äter sämre och kanske är tystare än förut.

Vid 12 veckor kliver så barnet in i nyansernas värld. Barnet lär sig både att uppfatta nyanser och att utföra dem själv. Hon kan tex höra skillnad i tonläget i en röst, eller uppfatta hur ljuset ändras i ett rum när solen går i moln. Du märker att barnets rörelser blir mjukare när hon sträcker sig efter något och när hon vrider på huvudet och följer en sak med ögonen.