Att köpa barnvagn är en sådan självklar sak, det känns som att många inte ens är medvetna om alternativen. Under graviditeten satt även jag och googlade barnvagnsinformation. När vi gick på stan kikade vi på andras barnvagnar och vi funderade över om vi skulle köpa begagnat märke eller nytt men billigt. Men i början av oktober frågade jag mig om det verkligen behövdes. Vi tror nämligen att närhet är bland det bästa man kan ge sitt barn, och då vi vill lära oss Toadies signaler blir det lättare om man bär. Sedan så kan inte bebisars kroppar minska stresshormon på egen hand, de behöver bl.a. kroppskontakt för det. Så om man vill ha en harmonisk bebis är det ju jättebra att bära åtminstone när den är ledsen. Därför såg jag framför mig hur den där barnvagnen skulle stå och skräpa och ta upp plats i vårt förråd. Om det är en sak jag verkligen inte gillar så är det att slänga ut pengar på saker som inte används. Så vi tog beslutet att vi skulle köpa barnvagn först när vi kände att det behövdes, och höll oss öppna för att vi inte skulle orka bära. Nu är Toadie några dagar från fyra månader och vi har fortfarande inte köpt en barnvagn och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte känner mig lite mallig som inte köpt någon än. Jag tror ärligt talat att de flesta trodde att jag skulle ha givit upp vid det här laget, då jag är redigt lat. In your face!

Släktingar, både ingifta och vanliga, påpekar då och då att jag inte kommer att kunna bära för evigt. “Vi har en barnvagn stående tills när ni kommer och hälsar på!” menar pappa. “Jag kan fixa en gratis barnvagn åt er,” säger svärmor. De säger att jag måste få så ont i ryggen, och att jag inte kan ta längre promenader. Trots att jag gång på gång förklarar hur en sjal fungerar, att jag minsann redan varit ute på t.ex. IKEA i timmar utan problem. Den är ergonomisk, den belastar inte rygg och axlar och bladibladibloo. Ingen kommer ändå ihåg vad jag säger utan svarar varje gång med ett “Jaså!? Ååååh det låter bra”. Men nästa gång det kommer upp börjar vi om igen.

Än så länge har vi klarat oss väldigt bra utan barnvagn, och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att dra runt Toadie i en. Vi har varit inne i stan, på IKEA, och jag går ut och går en halvtimma flera gånger i veckan. Speciellt nu när det är så pass varmt att man inte måste dra på Toaden halva vintergarderoben är det så himla smidigt med sjal! Det är bara att ta på ungen strumpor, mössa och solhatt och dra på sig själv solbrillor och något stort att dra över sjalen vid behov och sedan knata ut.

FÖRDELAR VI UPPLEVT

• Du kan gå precis var du vill. Skogspromenad, gena över åkern om det är brådis, trappor eller rulltrappor. Terräng är inga problem!
• Jag kan åka buss, t-bana och pendeltåg utan problem. Jag är inte beroende av att någon ska hjälpa mig av och på. Det finns alltid plats för oss. Jag behöver inte ställa ifrån mig vagnen och försöka ha uppsikt från min sittplats.
• Jag behöver inte hitta en toa där barnvagnen får plats, utan kan gå i vilket litet bås som helst.
• Om vi åker bort behöver vi inte stuva ned en barnvagn i hyrbilen/släpa med oss en vagn på tåget.
• Toadie är alltid lugn. Jag slipper ha en skrikig unge som bara vill till famnen, eller som vill se omgivningen.
• Han kan sitta tryggt i mammas famn och upptäcka världen. Känner han sig överstimulerad kan han vända sig inåt istället för att blicka utåt. Blir han trött är det bara att slockna. Då drar jag för sjalen lite så att han får lugn och ro.
• Jag slipper dra på Toadie 100 kg kläder, plus filtar och åkpåsar för att han ska hålla värmen. Vi värmer varandra. Trots att jag inte tar på honom vantar är hans små händer varmare än mina.
• Om Toadie blir hungrig kan jag hasa ned honom lite och ge tutte. Jag har lyckats tre gånger (av tre gånger visserligen), men är fortfarande ingen stjärna på det. Men övning ger färdighet!
• Jag blir starkare. Det märks för varje gång jag går ut. Trots att Toadie växer så att det knakar, blir det bara lättare och lättare. I början kom jag knappt upp för backen till affären. Nu kan jag t.o.m. hålla ett bra tempo (men visst, jag blir andfådd som bara fan).
• Toadie övar sina muskler! Han är ett väldigt stadigt och starkt barn, och det blir bebisar som blir burna. Han utvecklar även sitt balanssinne.
• Toadie kan alltid vara med! Han sitter så nöjt i sjalen och kan titta på när de vuxna umgås, och lär sig därför socialt samspel.
• När han vaknar slipper han göra det ensam, och slipper även gråta eller skrika för att bli upplockad. Vi behöver dessutom inte ränna ut till vagnen i tid och otid för att kolla läget.
• Det är billigare!

NACKDELAR

• Om vi ska handla får vi ta med oss rygga, eftersom vi inte kan använda vagnen som kundvagn.
• Det är inte säkert att jag kan lägga ifrån mig Toaden om det behövs.
• Skötväskan blir ännu en sak att bära.
• Det är lättare att turas om med vagn, om man blir trött.
• Man måste vara uppmärksam så att folk inte går in i en.

Jag har absolut förståelse för att folk vill ha eller behöver vagn, och för att många bebisar faktiskt trivs väldigt bra i vagnen. Men jag vill ändå ge rådet att köpa en sjal eller ergonomisk bärsele ifall barnet vill bli buret en stund. Det kan vara under t-banefärden, istället för att dra ur vagnen ur bagageutrymmet när ni ska in på ICA, om barnet blir ledset under vagnpromenaden eller bara i hemmet. Jag inbillar mig att det kommer att minska stressen både hos barnet och den som bär, då man slipper en gråtande bebis i vagnen. Tänk även på att en bebis inte kan bryta ned kortisol på egen hand, så att låta hen gråta förtvivlat utan kroppskontakt är en dålig lösning och bör undvikas om det går.

Nästan alla mammor jag känner kombinerar sjal/sele och barnvagn och är mycket nöjda så.

Läs gärna abc nättidnings 10 anledningar till att bära barn.
Artikel om kortisol och utveckling av spädbarnets hjärna: Leaving baby to cry could damage brain development, parenting guru claims