Japp, nu har det gått fyra veckor igen så det är väl dags att plita ned lite om ungen. Det här är mest för vår skull, så det blir efter ett hopp. Hopp!
Amning
För det mesta går amningen som på räls. Men i utvecklingssprång då stör precis allting. Jag kan inte prata, klia mig i huvudet eller göra någonting egentligen. Allting distraherar. Just nu sitter jag t.ex. inne i sovrummet på sängen för att lille herr Padda vägrar att bli ammad någon annanstans än i sängen. Precis som under förra språnget. Bröl. En bra sak, dock, är ju att jag får en liten paus egentligen. För jag tillhör ju generationen som alltid måste bli underhållen och aldrig sätter sig på verandan i gungstolen och kollar ut över veteåkern, vilket säkert skulle behövas. Amningen har blivit min veranda.
För fyra veckor sedan skrev jag “När det gäller hur ofta han äter är det inte mycket skillnad. Ungefär var fyrtionde minut när han är vaken, och typ en gång i timman när han sover dagtid. Ibland blir det mer sällan under dagen och lite mer ofta under kvällen.” och det stämmer fortfarande. Vi har ännu inte börjat med plockmat, men det känns väldigt troligt att han kommer att börja sträcka sig efter vår mat inom någon månad eller två.
Sömn
Det känns som om han sover mycket mer än bebisar i hans ålder. Det är inga trettiominuterslurar om dagarna, direkt, utan han kan sova i timmar i sträck (med matpauser så klart). Han sover skitbra om nätterna, har aldrig vakenperioder då och vaknar knappt för att äta. Han äter i sömnen istället. Jag vaknar till av att han antingen rör sig, och ger då tutte innan han hinner vakna (detta om jag sover på rygg) eller så vaknar jag av att han har hittat tutten själv och har börjat äta/behöver lite hjälp (om jag ligger på sidan). Vrålskönt. Han somnar för natten kring 21, äter (vad jag märker) kanske 2-5 ggr per natt och vill upp runt 7-8.
Snack och skratt
Go och glad, kexchoklad. Det är vår unge, det. Han babblar som bara fan, ofta så ljudligt att vi har svårt att prata eller titta på TV. Han garvar åt ljud vi gör, åt att bli kittlad och pruttad på magen och runt halsen. När han är glad säger han bland annat “Oh yeeh” och när han är missnöjd säger han “Nejnejnejnej”. De senaste dagarna verkar han lystra åt Toadie, men jag vet inte säkert. Han har sagt mamma och pappa flertalet gånger, men självklart inte medvetet. Hoppas jag i alla fall, för han har även sagt “Oh god, gangbang” så …
Kroppen
Att han ålar har jag ju nämnt. Lägger man honom på golvet brukar han först snurra ett kvarts eller halvt varv och sedan börjar han arbeta sig bakåt. Låååångsamt. Så länge han är pigg är det inga problem att sitta, men då han gärna viftar och kickar med varenda kroppsdel så fort han blir lite exalterad tippar han bakåt en hel del. Så jag brukar ha en kudde bakom.
För någon vecka sedan blev han mer medveten om tungan, och brukar sticka ut den en liten bit för att känna på saker. Allting (utom mat konstigt nog) är spännande och måste sträckas efter och pillas på, och han har blivit väldigt bra på att greppa grejer fort. Han kan även släppa saker medvetet. Idag gav jag t.ex. honom Gun-Marie, och han slängde henne åt sidan. Då jag trodde att han hade tappat henne gav jag tillbaka Gun-Marie, varpå han verkligen tydligt kastade henne åt sidan. Nähä, inte det alltså. Så jag gav honom en annan leksak, vilken han tog direkt och började gnaga på.
Det märks tydligt att han har blivit stadigare i kroppen och känns mer som ett barn än en bebis. När jag bär hjälper han till på ett annat sätt, nästan som kramar. Ibland ligger han på knä i min famn och vilar huvudet mot mitt bröst och det känns så ofantligt mysigt. Det är mer styrsel i ungen, helt enkelt.
Social
När vi har varit iväg (2 sekunder för att hämta vatten, så väl som hela dagen för att man har jobbat) får vi riktiga solskensleende när Toaden ser oss igen. Obi blir så lycklig att han blir tårögd varje gång han kommer hem från jobbet. När man skajpar med t.ex. moster och hon sitter och gullar skrattar Toadie glatt. När vi var bortbjudna till BFF höll hennes make på och busade med ljud (“Bippbopp!”) och Toadie fnissade och fnissade åt honom. Toadie verkar så social och glad och välmående. Han riktigt charmar alla som hälsar på och är så go. <3

Vilken härlig unge! Och “Amningen har blivit min veranda” måste vara dagens citat
Haha tack.
Men det känns verkligen så.
Pratbebis <3
Det beror på. Det är inte lika <3 när man försöker diskutera något viktigt med gubben sin, eller fokusera på något, och allt man hör är "OH AGUA BIOOOOO UÄÄÄÄH HAGUA MAMAMA NÄÄÄ". Ba KÄFTEN! Men det kan man ju tyvärr inte säga, så det är bara att vänta.
Haha
Go och gla’, kexchoklad! Det skulle jag också säga om Toad
Hehe, oh god gangbang
Allt som låter som ord är ord, vet du väl?
Haha uhoh.
Kul att höra hur det går, och jag blir så sjukt sugen på en till bebis när jag läser om andras! Håller med om att amningen blir en välbehövd paus, även om jag verkligen måste anstränga mig för att inte leta efter underhållning hela tiden!
Jo, jag håller med. Brukar vanligtvis sitta och surfa lite. Men det är inte så poppis just nu.