Vi börjar misstänka att kvälls- och nattproblemen vi har haft de senaste dagarna handlar om att han inte vill (vågar?) somna. Han är trött, gud så trött, men så fort han är på väg att somna väcker han sig själv. När han sedan inser vad som är på väg att hända gråter han hysteriskt. Halv nio idag somnade han vid bröstet och efter kanske 10 sekunder började strulet, det eskalerade och så kom Gråten. Han vrider och slänger sig, helt vild. Tills vi reser oss upp, eller pappa tar över. Hos pappa sover vi ju inte (eftersom han somnar vid bröstet i stort sett jämt). Han somnade nu. En och en halv timma av tröst, bök och avledning. Lek och bus är urskoj, och snart kan man prova tutte igen. Så äntligen somnade han, efter amning, men inte utan att väcka sig själv några gånger.
Han är lite förkyld än, och vi gissar att han tycker att det är otäckt att somna när han är lite täppt då han aldrig sover med öppen mun. Några teorier?
Jag vill minnas att Hrönn gått genom någon sån här fas också, då hon inte velat somna, och att jag upplevt det som att hon varit rädd. Hon kan ha varit runt sju-åtta månader någonting. Då kopplade jag det till att jag varit iväg från henne ett par kvällar (efter att hon somnat visserligen) och att det gjorde mig till världens sämsta mamma men sen har jag hört att många andra familjer gått igenom samma grej. Jag tror det enda man kan göra för att hjälpa är att fortsätta vara stor och trygg och nära. Och intala sig att det kommer blåsa över.
Jo, den tanken har slagit oss. Men det har blivit så tydligt att han är besvärad av näsan. Det kan visserligen vara en kombination av det. Och ja, att hela tiden intala sig själv att det är temporärt är bra när det gäller mycket i föräldraskapet, tycker jag.
Så var Greta efter bröllopet också, fast 10 månader. Det hade varit hektiska dagar innan och under själva bröllopsdagen så när vi for till fjälls fick vi sova med en lampa tänd hela veckan eftersom hon vaknade gråtandes massor av gånger under nätterna. Nu har hon varit förkyld och då blev det liknande igen, hon grät nästan hysteriskt när hon vaknade av att andas ner massa snor i halsen. och ett par nätter när det var som värst tog det evigheter innan hon kom till ro och somnade (eftersom det går att andas genom en täppt näsa om man är lugn och andas luuugnt. Men det är svårt att förklara det för en rädd bebis tyvärr…)
Alltså, hon var inte det i 10 månader utan hon var 10 månader gammal. Insåg att det kunde tolkas väldigt otäckt annars…
Stackars liten! Så är det här med. Vi får trösta på alla sätt som går, avleda, leka, sjunga, busa, bara sitta och umgås med tänd lampa så att det blir så odramatiskt det bara går och då brukar han kunna ta tutte och somna. Eller så får man upprepa proceduren 100 ggr tills han klarar av att koppla av. Hoppas att det försvinner med förkylningen.
Inga teorier men väl lite sympati och förståelse.
Knyttet är en månad äldre än Toadie och kör lite samma visa. Det är vägra somna, bita mig i brösten, vilja ner från sängen och leka ett tag till om och om igen, ibland till efter tio. Och så plötsligt går han bara med på att amma lugnt och somna fort efter att ha stökat runt på det viset ett tag.
Vi står handfallna och vet inte vad vi borde göra annorlunda. Speciellt bitandet börjar stressa sönder mig.
Usch, det där med bitandet måste vara jättejobbigt! Är han trött? Vi har haft perioder tidigare då han vill vara vaken sent och då har vi stannat uppe längre helt enkelt. Men det här är något annorlunda. :/
Han är trött. Det är det struliga, att han behöver somna men inte vill. Så blir han grinig halva nästa dag om det blir riktigt sent…
Jag försöker tänka att det är en fas, det känns ju rätt troligt? Och då borde det ju gå över (snart!) också!
Ja fas låter rätt rimligt. Alla dessa faser, alltså. De skulle jag kunna vara utan.
Jag har inga kids, men jag har jobbat med dem. Det sägs att det kan bli störningar i sömnen i intensiva utvecklingsfaser och att de kan drömma en del läskiga saker då också. Toaden håller väl på att lära sig att masa sig framåt just nu? Kanske kan stämma…
Ja det tror jag absolut. Det var allt på en gång för Toaden nu, tror jag. Sjuk, tänder, kryp, kanske sepfas. Ojojoj. Hur ska en bebis orka?