Medan vi väntade på taxin i söndags slängde vi på Toaden de kläder som hängde på torkställningen, vilket resulterade i rosa mössa, rosa byxor, body med rosa ugglor och en gul, stickad tröja. Ack, så förvirrande!
“Vad heter hon?” sade personalen och fann sig direkt när vi sade hans namn vilket helt uppenbart är ett pojknamn. Sedan kom vi in till läkaren. “Vad heter hon?” varpå sköterskan viskade “han!” Läkaren fortsätter klämma lite “Hur gammal är hon?” och sköterskan väser än en gång “han!” och jag bara garvade inombords när det hände typ en tredje gång.
När vi kommer ned till röntgen blir vi mötta av en sköterska som drar ned på tempot på stegen när han ser oss. Han tittar förvirrat på Toadie och hans rosa mundering och man ser hur kugghjulen snurrar. Jag förstår ju direkt att han väntar på en pojk och nu undrar vilka vi är. När han får bekräftat att vi är vi följs vi åt till röntgenrummet och jag tittar på Obi och flinar. Men då vänder sig sköterskan om, skrattar och säger “Jag är lite gammalmodig och tittade på kläderna och förstod inte att det var ni” och det gjorde mig så glad. Han skrattade åt sig själv, inte åt oss.
Mig gör det absolut ingenting att folk tror att Toadie är en flicka. Jag vet ju hur världen ser ut, och jag bekymrar mig varken med att rätta till förbannelse eller bli arg. Men det är kul när folk får sig en tankeställare.
Hehehe. Kul med den väsande sköterskan.
Jag är 100 % på din bana att klä barn i färgglada, fina kläder och inte i könstypiska färger. Min kille är inte särskilt genusmedveten, han tänker aldrig så långt vilket har irriterat mig fler än en gång. Hela hans familj är sån, “genus = 70-talstrams!”. Suck. Nåväl. Han vet att jag är öppen för rosa på killar och blått på tjejer om man ska förenkla det hela, och jag vet var han står. Så för några månader sedan skulle vi köpa kläder till två kusinbarn till mig, som fötts med bara någon veckas mellanrum: en flicka och en pojke
Tror du att jag blir paff när vi står på Lindex, min kille plockar en skitfin vit body med en massa muffins, kaffekoppar och dammsugare på och rosa detaljer och säger “den här kan Adrian få!” och jag ba “Va? Nääee, ska vi inte ta den här …” (tittar mot de grabbigare plaggen) “… eller va? JO! Den tar vi!”
Helt sjukt att rollerna blev ombytta för en stund. Min kille tog det han tyckte var fint och sket i att den såg tjejig ut och jag höll på att fega ur bara för att det var en present till någon annan (som inte bryr sig om genusfrågor).
Där lärde jag mig lite nytt, framför allt om mig själv. Och blev stolt över min kille som inte var så trångsynt som han verkat i sällskap med sin familj.
Och Adrian passar förbannat bra i den vit-rosa muffinsbodyn! (Annie, den andra ungen, fick en body med klarrött äppelmönster om någon undrade.)
Puss.
Haha ja ibland är det lätt att trilla dit, även när man tror att man är så öppensinnad.
Kul att din kille gjorde det valet!
(det låter som finfina bodysar)