“Ammar du honom fortfarande?” frågade en släkting när jag sjalammade. “Eller jooo, han är ju liten fortfarande”, svarade hon sig själv. Men hon påpekade även att det ju blir äckligt senare, och jag sade att hon får ställa in sig redan nu på att det inte är omöjligt att jag faktiskt kommer att amma Toadie när han är tre. Om det är vad han vill. Släktingen, som ammade sin lite längre än året, menade att det ju faktiskt känns konstigt sedan, att man märker att barnet mest bits och busar vid bröstet och allt vad det nu var och sedan orkar man inte mer.
Jag höll fast vid min åsikt, och hon försökte återigen förbereda mig på att det ju blir konstigt och att jag kommer att tröttna. Jag är övertygad om att det var välmenande; ett “du kommer att förstå vad jag pratar om senare“. Men det kändes även lite som om hon ville övertyga mig om att det är så, för att det är för jobbigt att tänka sig en treåring vid mitt bröst. “Mjölken blir ju blaskig också”, sade hon senare och jag berättade att det var en myt. Vi har pratat om det tidigare, men det verkade hon inte ha lagt på minnet så jag tror inte att det sjönk in nu heller.
“Hörrö, maten står på bordet”, skämtade en annan släkting när jag ammade Toadie efter middagen. “Ja, han har ätit mat men nu får han efterrätt”, skojade jag tillbaka. Det är nu det börjar. Ingenting känns otrevligt – än så länge. Men jag bör väl förbereda mig redan nu på att folk snart kommer att lägga sig i att jag fortfarande ammar Toadie, och att jag ammar mycket.
Som tur är har jag läst om amning, är trygg i mina val, är rätt jävla envis och känner mig inte nämnvärt orolig över eventuell kritik. Men jag har också en otrolig tur: Toadie är en stor bebis. Jag tänker på alla ammande mammor till små bebisar ibland; på hur ifrågasatta de blir för att deras välmående, lyckliga bebisar inte följer BVC:s kurvor. Jag har sluppit negativa kommentarer om min amning än så länge. Men snart kommer de … Jag menar, han är snart 10 månader. Det är redan långtidsamning enligt vissa.
Det är så tråkigt när människor är så oförstående :/ det skulle vara så skönt om folk tänkte lite längre typ, “Oj, min gutkänsla är att det är äckligt att amma länge, men varför känner jag det? Är det farligt egentligen?” och sen sluta lägga sig i. Härligt att du står på dig!
Ja, jag blev lite irriterad på mig själv för att jag inte frågade varför det var äckligt. Lätt att vara efterklok.
Äh! Bullshit! Kotten är 16månader (snart17) och det är långt ifrån äckligt. Snarare tycker jag att set blir mysigare. Nu uppskattar han det mer, förstår att man inte får bitas och klättrar inte runt på mig längre på samma sätt som han gjorde ett tag för några månader sen. Visst kan han busa vid bröstet genom att vi båda kan fnissa och leka lite men det är självvalt. Nej, jag förstår inte alls vad din släkting menade.
Jag tycker att det är urmysigt! Visst, han kör mycket yoga samtidigt, men är han på myshumör så gosar han verkligen till det med tutten. Jag ser ju hur bra han mår av det, så nä äckligt är det då inte.
Som jag minns det nu var den där tiden från matintroduktion till lite dryga året den tiden då omgivningen hade mest åsikter kring amningen (och antagligen är det här det “lättar” för dem som flaskmatar eftersom de äntligen slipper höra att amning är bäst). Ammar hon fortfarande? Hur går det med maten? Men du har väl slutat amma på natten iallafall? Skäm inte bort henne! Osv. När barnet sedan är uppenbart för stort för att ammas enligt normen så tystnar många kritiker, de inser att man är ett ufo och att det inte är någon idé att tjata.
Håller med dig, precis så tror jag det är!
Men, varför förutsätta att det kommer bli på ett visst sätt? Nu kanske ditt barn blir precis som hon sa, och du känner precis som hon sa, och då får ni hantera det på ett eller annat sätt. Men det kan även bli så att det INTE händer.
Jag tycker visserligen att det är bra att vara öppen och veta vad som kan tänkas hända, men man behöver ju inte “bestämma sig” innan det väl sker. Du har ditt mål att amma länge, det kanske inte funkar men så länge det funkar så är det väl där fokus ska ligga.
Förväntar man sig att det ska bli konstigt och äckligt efter ett år är det inte konstigt att man upplever det så. Sen är det ju viktigt att inte förringa hennes upplevelse, men det tror jag knappast att du gör.
Antagligen kommer du (tyvärr) få höra samma sak igen, nästa gång kommer du säkert ihåg att ställa motfrågan om varför amning är “äckligt”.
Du är väl påläst och har bra argument, medan motståndarna inte lär ha mer att gå på än en “känsla”. Kan du dessutom förklara varför de får denna känsla (som hur bröst ständigt sexualiseras i vårt samhälle), har du väldigt mycket på fötterna. Kanske tar de inte till sig det du säger, men det är deras förlust. Blir de alldeles för påstridiga får du väl vänligt men bestämt säga att du vill göra på ditt sätt så får de göra på sitt sätt utan att du lägger dig i.
Vi diskuterade det faktiskt senare, och hon menade att amning inte är lika vanligt längre eftersom vi har mat i Sverige. Då sade jag att jag tror att en stor anledning är att bröst är så sexualiserade. Men då blev det rätt tyst.
Ang. mitt mål så är det att amma så länge som Toadie vill – om jag orkar. Det får vi se. Det sade jag till henne också, och då menade hon återigen att man inte orkar. Hon kanske försökte försvara sitt val att sluta innan hennes unge var redo. Det ska hon ju inte behöva göra, men jag kan förstå impulsen.
Och vad då “mjölken blir blaskig”. Jaha, OM den nu hade blivit det – vilka treåringar lever på enbart bröstmjölk? Varför skulle det vara ett avgörande argument mot långtidsamning?
Ja, och varför vill folk (tex amningsrådgivaren på FL) alltid påpeka att barn måste ha annan mat också. Ja givetvis! Bara för att man långtidsammar är man inte dum i huvudet, liksom.
Amningsrådgivaren på FL- “i samarbete med Philips Avent”. Jag har väl sådär med förtroende för en amningsrådgivning som är sponsrad av en serie produkter som fokuserar på flaskmatning…
Jag vill inte försvara människan, då hon verkar sjukt okunnig och olämplig, men tydligen är hon inte sponsrad av dem. De har bara köpt upp annonsplatsen, så jag antar att det betyder att de enda som får pengar av dem är FL.
Även om det är så, så kunde de ju ha valt annonsplats var som helst annars, men nog hamnade den liksom vid amningsrådgivningen… Känns lite typiskt…
Hon har i något svar nämnt att hon har ett samarbete med Avent så helt oberoende är hon nog inte. Men framför allt är hon ju okunnig.
Ja då ljuger hon, då. Har för mig att hon kommenterade på Amningsbloggen om det där med reklamplats. Ja, hon är skrämmande kass.
Linnea är ju ganska liten, så jag tror vi ofta kommer undn med att folk tror att hon är lite yngre än de 10 månader hon faktiskt är…
Jag har bara fått mer eller mindre trista kommentarer från släktingar än så länge, som känner mig väl och vet att jag är envis som fan och inte blir ledsen.
Bland mina vänner är jag först att få barn och de bara ler och tycker det ser så underbart mysigt ut när vi ammar. Så jag hoppas kunna normalisera amningen för deras skull också, tills det blir dags för dem. Tyvärr ser man ju inte många större än småbebisar ammas offentligt.
Det är grymt bra, ju. Att du blir en förebild, menar jag.
Jag har ställt in mig på att långtidsamma E och om nån har åsikter om det så ber jag dom vänligt men bestämt att hålla dom för sig själv faktiskt. Svärmor började med argumentet att mjölken blir sämre efter sju månader och jag högg snabbt tillbaka. Hon sa då att hon menade att barn behöver mer näring och substans då….
Jag blir trött på alla förståsigpåare. Man gör väl det bästa för sitt barn!?
Jag var redan tidigt öppen med att vi ammar på S villkor, när hon inte vill mer slutar vi. Kanske har det gjort att jag än så länge sluppit kommentarer. Eller så beror det på att hon bara är 8 månader, eller så hänger jag mest med andra som är proamning ; )
När folk säger såna där saker som “jaja, du kommer få se” så tror jag det är så himla mycket som skiljer som den personen inte tänker på.
T.ex inställningen – att överhuvudtaget ställt in sig på att mer än gärna amma i t.ex tre år eller mer, matintroduktionen – blw is da shit för oss som vårdar vår amning, vällingbojkott – varför slänga in en flaska i bilden när man har omsorg över sin amning? osv.
När jag var på barnens hus i vintras och greta var i sjalen, runt 5 månader då, sa en mamma “åh, så mysigt! Jag skulle gärna också bära sådär men min börjar bli så stor nu”. Sju månader var han. “Hur gammal är hon”, frågade hon mig och jag tyckte hon såg lite paff ut när det visade sig att Greta bara var två månader yngre än hennes son (som redan var för stor för sjalande). Jag har upplevt det flera gånger och det är också en sån där grej då jag tänker “vänta och se ni bara, vad förvånade ni kommer bli”.
Förut tänkte jag också “jag hoppas jag orkar amma så länge som Love vill amma”. Nu känner jag mig lat och blir nästan lite rädd av tanken att Love kanske vill sluta snart. Hur gör jag då? Bröstet har så många bra funktioner… Hur har jag klarat det med Vide?!
Ja eller hur! Tuttarna är ju magiska!