I maj började vi att EC:a, jag skrev några inlägg om det och sedan har det varit tyst. Jag har tänkt att skriva om det massor med gånger, men ja jag är glömsk. Det sista jag skrev om EC var att vi hade haft massor med folk över, vilket gjorde att jag inte EC:ade och det var väl ungefär runt då jag faktiskt lade av. Inte för att jag inte tycker att EC är Det Bästa™ – för det gör jag – utan för att det inte passade just mig så bra.
Jag lärde mig aldrig se signalerna, utan körde bara på rutin och det gjorde mig rätt stressad. Ja, det var en kick varje gång jag fångade en kissning i pottan men i och med att jag körde efter klockan kändes det som om hela dagen kretsade kring EC. Det orkade inte jag. Varje gång det var folk här, och det är det rätt ofta ändå, tog jag en paus och snart plockades aldrig pottan fram igen. Eller aldrig och aldrig. Jag har fångat en kiss då och då mest för att han ska fortsätta att känna sig bekväm med pottan tills den dagen vi börjar att potträna igen. Och så har jag fortsatt att bekräfta verbalt när jag märker att han kissar eller bajsar (ksssssss/poopoopoo).
Som jag skrev ovan tycker jag verkligen att EC är Det Bästa™ för barnet, och är jätteglad över att jag gav det ett försök. Men det var inte det bästa för mig. Jag rekommenderar dock alla att prova, men kanske att börja tidigare än jag gjorde. Det var kalasroligt (om man tar bort stressfaktorn), och nu när jag tittar på bilderna på Toaden saknar jag det faktiskt lite. Om vi någon gång skulle bli så pass galna bebissugna att vi skaffar en till är det inte omöjligt att vi EC:ar, fast då direkt istället för att vänta flera månader.
Vi provade också på EC ett tag precis när jag läst om det. Ett tag så fångade jag varenda bajs i några veckors tid så jag slapp alla bajsblöjorna. Fångade någon kiss med emmellanåt men ju större Ossian blev desto mer diffusa blev signalerna. Han hade annat än lägga energin på än att visa när han skulle bajsa och kissa. Nu använder vi nästan aldrig pottan längre utan vi har köpt en liten toasits till honom så han får sitta på toastolen. Ibland kommer vi ihåg att använda den med
Haha.
Jag försökte ec:a loppan första gången när hon var 2mån. Hade hört att sådär små barn kissar var 20:e minut, plättlätt tänkte jag, och la henne på en handduk bredvid mig och väntade på de där signalerna som skulle komma. Och jo, de kanske kom, men ungen kissade ju såklart så fort jag tittade bort. Varje jäkla gång dessutom. Så jag la ner de projektet.
Nån månad senare träffade jag en mamma på Kirstens som hade med sig sin 2mån naken i sjalen. Jag tror inte den ungen någonsin haft en blöjs på sig, utan hon drog fram en liten potta varje gång han behövde göra ifrån sig. Kan ju säga att jag var sjukt imponerad! Mest kanske för att hon var så himla “med” med sin bäbis, hon kunde vara mitt inne i en diskussion med någon och utan att flytta fokus från det så drog hon bara fram pottan när det behövdes och ställde den sen under stolen när hon var klar. Då “förstod” jag att ec inte var nått för mig eftersom jag var ju inte som hon.
Ytterligare lite senare så träffade jag en “vanlig” mamma här i västerås som berättade att de hade börjat sätta sitt barn på pottan när hon var 6mån, hennes man gillade nämligen inte att byta bajsblöjor. Så efter maten och varje sovstund så satt hon på pottan, ren rutinpottning alltså. Av nån konstig anledning blev jag skitpepp av det, så pottan åkte fram igen, loppan var 4,5mån då.
I början tyckte jag att det var jättesvårt, dels var jag tvungen att vara så medveten om henne hela tiden för att kunna fånga nått att det blev svårt att göra något annat. Dels eftersom vi hade haft blöja på henne så länge så var ju hon van att småskvätta, så jag var ju oxå tvungen att ta henne på toa hela tiden. En stor vändning kom när vi skaffade tyglöjor (pockets), för det blev så himla mycket lättare att känna när hon hade kissat och därför se vilka signaler hon faktiskt gjorde.
Fortfarande fångar jag inte varje kiss, men de allra, allra flesta, och bajsblöja har vi inte bytt sen vi började. Nattblöjan tog vi bort vid 6mån och dagblöja har hon bara när vi är ute.
Men jag är lite nyfiken, varför ställde ni undan pottan när ni hade en massa besök?
Wow! Sjukt impad av den personen. Och kul att det går så bra för er.
Av flera anledningar. Jag pottade alltid T i vardagsrummet, för jag orkar inte ränna till toan var 30:de minut. Speciellt om det inte kommer något.
Och då i soffan (hade skydd under), för att – återigen – jag är lat. Jag orkar inte hålla på att släpa runt honom så mycket. VIsst, om jag visste garanterat när han behövde gå, men inte när man lär sig. Så då var det enklare att bara lyfta bort pottan. Sedan så ville jag inte behöva ränna stup i kvarten när vi hade gäster. Och slutligen tror jag att jag faktiskt ville ha en anledning att sluta, eftersom jag blev stressad av EC:n. 
Synd att ni slutade! Eller iaf synd för mig, för jag hade tänkt att fråga hur du gör för att vara tillräckligt närvarande när du surfar å så. Jag har så sjukt svårt att splitta uppmärksamheten tillräckligt för att uppfatta loppans signaler då, senast igår kissade hon ner mig när hon satt i mitt knä och jag surfade lite, haha!
Men den där stressen känner jag igen från i början, det var iaf för mig så mycket prestation på något vis. Sen kändes det som att det var det för andra människor oxå, lite som “ja få se nu om hon lyckas..”. Och när det känns så så låser det sig helt och jag kan inte läsa loppans signaler alls. Jag var hemma hos en kompis från förr och jag missade typ _allt_ loppan gjorde, tror hon kissade ner 5 blöjor på raken, när vi i vanliga fall kan använda samma blöja flera dagar i rad.
Men sen köpte jag en bok, diaper free baby, och i den står det att det absolut inte handlar om prestation från någons sida, utan att man ska se det som en möjlighet att kommunicera. Efter det så släppte det mesta av prestationsgrejen, men fortfarande så kan jag inte ec:a med vilka människor som helst närvarande.
Hehe, jo det är precis sådant jag vill undvika.
Pallar inte att städa kiss hela dagarna eller plasta in soffan.
Härligt att du hittade en bok som hjälpte!
Tips nu när Toadie börjar bli mer mobil: låt honom gå med rumpan bar hemma (få små protesterar mot obegränsat med luftning) och ha en potta framme just in case. Det blir en del torkande, men det småbarn producerar är ju rätt harmlöst, åtminstone när det inte sitter utsmetat på huden. Hrönn fattade galoppen rätt snabbt och efter att hon blev kanske ett och ett halvt kissade och basade hon alltid i pottan hemma. Var vi iväg körde vi med blöja som vanligt tills hon valde bort den själv.
Mmm jag har funderat på det. Får se hur jag gör. Tack!