Klart Toadsen ska ha en kofta! Så jag började sticka och här är resultatet.
1. Det går inte att ta en skarp bild på barnet.
2. Jag fattar uppenbarligen inte hur man ska få till det så att koftan täcker över magen.
3. Det är nog dags att klippa luggen på trollbebisen.
4. Längre ärmar kanske inte vore så dumt?
5. Circular shrug är nog min nya drog.
Det gick inte åt speciellt mycket garn och det gick fort som bara attan! Jag använde loppisgarnet jag fick av kärmor. Ulligt vitt och turkos som hette Cherie och verkar vara från Coop, och så ett orange tråkgarn i hemsk kvalitet som man nog bara kan använda till detaljer. Det blå partiet är dubbel mosstickning, resten resår (två räta, två aviga).
Naaaw.
Har jag fattat det rätt om man stickar en rektangel som man sedan syr ihop i hörnen (de som sitter på samma långsida), men inte hela vägen och därmed lämnar hål för armarna?
Japp!
Resåren ska vara dubbelt så många maskor som mittbiten dock.
Får nog be min mamma ha sticklektion för mig i jul. Har inte stickat på hundra år
Men det känns som något jag borde kunna fixa bara jag får friska upp minnet på hur man gör. Och typ, skaffar stickor och garn 
Det är superlätt! Tips bara: sticka på rundstickor. Det går bra att sticka fram och tillbaka på rundstickor, och det blir inte lika tungt. Jag använder inte ens vanliga längre för jag tycker att de är för bökiga.
Du menar sådana som sitter ihop med ett snöre? När jag tänker på rundstickor tänker jag på sådana som inte har ett stopp i ändan och som man använder 4 st av när man stickar (plus en femte för att göra själva stickandet med). Men de kanske heter något annat än rundstickor.
Ja, rundstickor sitter ihop med en kabel. Det du beskriver senare är strumpstickor.
Så är det ja!
Bra jobbat, de blev ju fina båda två! Vad duktig du är på att sticka, jag kan inte och är verkligen hopplös. De gånger jag försökt lära mig har det alltid slutat med att jag inte fått igenom stickorna i hålen för jag stickar så hårt.
Snyggt jobbat! Du är ju som gjord för att handarbeta…förspilld kvinnokraft som de försökte tuta i oss på 70-talet. Skönt att det blir uppskattat numera.
Det är väl dags för tofs eller sax som sagt!
Tack.
Sax! Jag är själv håröm och tänker bespara honom tofsar och spännen tills han ber om det själv.