Alldeles nyss klämde lilla herr Padda ur sig sin första bajsbruna, bajsluktande (men inte bajsstinkande) korv. Liten, måhända, men en riktig bajs var det allt. Åh lilla Toadsie, vad stor du har blivit.
När släppte era barn sina första riktiga korvar?
Inte än, såklart. Jag bara måste fråga: fotade du den? (jag har hört om folk som gör det nämligen) (ursäkta absurdaste frågan)
Haha nä faktiskt inte.
Efter första dagen då hon smakade riktig mat! Det var alltså några små babyskedar, och sen dess blev bajset aldrig detsamma igen. På något konstigt sätt kändes det…stort? Min lilla skrutta blev stor
Typ 9 mån tror jag! Tyckte det var rätt läskigt. Kändes som människobajs plötsligt… Fast nu föredrar jag nog det framför amningsbajs!
Det var nog efter min första vecka tillbaka på jobbet, vid runt 8,5 månader. Ville nästan skicka bild till mamma, men det fick räcka med sms. Typ 20 steg med gåvagnen och så en tvättäkta bajskorv på det…. Det var en stor dag i mitt mammaliv XD
Åååh! Man minns första korven juh!!! Tror att han var närmare 8-9 månader här. Just tiden minns jag inte men jag minns fascinationen över denna bajskorv och den udda stolthetskänslan jag fick av denna naturliga företeelse men ändå äckliga kroppsfunktion
Tänk vad glad man blir av lite bajs!
Jag minns inte. Men så var jag inte stolt, bara äcklad. Jag är väldigt bajsäcklad. Åh, amningsbajs, jag saknar dig! Den senaste veckan luktar det värre än tidigare. Ju mer mat desto sämre tycker jag om blöjbyten (och barnet fattar inte att bajsa på pottan…).
Omg! Missförstå mig rätt nu, jag har torkat både små och stora människor i röven och jag vet att det är avgörande för välbefinnandet med en fungerande elimination. Men…jag hade liksom aldrig tänkt på bajs som ett moment. Jag förstår ju att det är det, rent intellektuellt, men nää… Det där är nog en sån där föräldragrej =D
Ja det är det absolut!