Äta med sked, det är inte så svårt enligt Toaden. Men gaffel … Gafflar har han inte fattat grejen med, men han har så klart sett oss äta med gafflar och den senaste veckan har han själv suttit där och doppat sin gaffel i maten. Inte helt sällan har han sedan stoppat in fel ände i munnen och glatt doppat vidare. Tills idag.
Vi satt och åt prinskorv med mos när han plötsligt stack gaffeln i en bit korv, fick in rätt ände i munnen och så sade det chi-ching! Toadsen kopplade. Så han försökte igen, med nästa bit men det var lite klurigare. Den där dumma korvbiten dansade över antilopbrickan, och Toaden jagade efter med sin gaffel utan framgång.
Vid ett tillfälle tryckte han ned sin lilla nos för att skippa mellanhänderna och suga i sig maten direkt.
Men skam den som ger sig. På’t igen, bara och SUCCESS! Sedan tog det några försök innan han fattade hur han skulle vinkla armen och gaffeln för att pricka munnen och efter det åt han resten av maten med sin gaffel.
Jag fällde fan en tår alltså. Så stolt var jag. OCH DET STÅR JAG FÖR!
Åmajgaad, han är ett geni! Gooooooooooooooooooooooooounge!
Underbart!
Cute overload, kommer också grina när vår unge visar såna leetskillz!
Grattis Toadster!!
Han är duktig, då måste man få fälla en tår.
När började ni ge T mat med bitar eller som du skriver korv osv. Min största fasa är att min tjej ska sätta i halsen så hon får bara släta puréer, gröt och dylikt. Mesig som jag är. Vi testade blw igår o jösses, det gick sådär, hon bara klappade på maten så den flög all världens väg.
Vid sex månader. Inte korv dock, fast inte pga konsistensen utan innehållet. VI började med bitar (stavar) eftersom vi ville att han skulle lära sig hantera mat i munnen innan han lärde sig att svälja. Så i början gnagde han mest, tuggade, spottade ut eller hostade ut. Sakta men säkert hajade han att man skulle svälja också. Han fick ofta kväljningar och hostade, men han har aldrig satt i halsen. Bebisars kräkreflex sitter så långt fram så risken att de sätter i halsen är liten. (alltså det finns ju alltid en risk – även med puréer). När de hostar eller får kväljningar är maten alltså inte i halsen utan bak i munnen. Om T får in något som inte är mat i munnen så tuggar han runt det lite och plockar sedan ut det eller stöter ut med tungan.
Jag vet dock ingenting om hur det fungerar när barnet lärt sig äta puréer först. Alltså lärt sig svälja innan de lär sig tugga. Så där vågar jag säga varken bu eller bä.
Vår lilla äter ju puré blandat med plockmat och jag kan rapportera att det går bra det också! Det vi lärt oss att INTE funkar är att ge för mjuk mat som lätt går sönder i stora bitar – tex päron i stavar – för då sätter hon ofelbart i halsen. Hon trycker in massor i munnen och försöker svälja för stora bitar. Vet dock inte om det är fel på vår unge eller om det är för att hon äter puré också
Och jag tycker nog du får vara riktigt stolt över Toaden! Vilka skills han har!
T äter visserligen också slät mat ibland, som smoothies eller potatismos, men det var först efter att han hade lärt sig det där med bitar. Självklart går det att kombinera, och barn lär sig ju äta bitar förr eller senare hur som helst.
Hehehe, glupsk liten busing.
Underbara bilder!
Heja Toadie!
Wow! Klart du får fälla en tår av stolthet!
May the fork be with him!