För rätt länge sedan nu började jag teckna (tre tecken) när jag pratade med Toadie med planer att införa fler tecken allt eftersom. Det har gått ungefär hur dåligt som helst. Jag brukar teckna äta och dricka, men sedan är det kört. En av anledningarna är att jag verkligen inte kan komma på vilka ord jag ska lära mig. För det är ju ändå så. Jag ska ju också lära mig för jag kan faktiskt inte teckenspråk. Nu har jag inte tänkt på det så mycket och alltså inte gått runt och grämt mig. Tills jag såg det här klippet:
Wow! Så inspirerande! Speciellt då jag har ett barn som fortfarande inte säger ett endaste ord. Vi är verkligen en familj som skulle må bra av att teckna och nu sitter jag och bannar mig själv för att jag inte tog mig i kragen för flera månader sedan. Men jag kanske istället bara ska acceptera att det här inte är min styrka. Jag är alldeles för tankspridd för att komma ihåg att teckna. Men samtidigt så tycker jag att det är Det Bästa™. Och tänk om Toadie är ett av de där barnen som inte pratar förrän han är tre! Åh, känner mig kluven. Det bästa vore kanske att köpa en bok om babytecken och börja plugga och se till att det blir någon ordning på det här torpet.
Tecknar ni? Har ni några bra tips för någon som är totalt bortkommen?
http://www.hattenforlag.se/index.asp?mainId=104&prodcat=&label=&id=1
Jag har gjort precis som dig…började med att teckna äta o sen glömde jag bort det;-) Nu är hon snart 15 mån så känns nästan försent. Hon säger knappt något men på nåt sätt fattar man vad hon vill ändå…
I började teckna men, precis som hos er, rann det ut i sanden. Kotten pratar inte än. Han har många ljud för sig som vi förstår och fragment av ord som upprepas hela tiden, men jämfört med hans jämnåriga ligger han rejält efter. Jag skyller på två saker: att han är tvåspråkig och och tvåspråkiga barn brukar bli sena, och att han är ett AP-barn och vi har tack vare det blivit så synkade att han inte är manad att börja prata då vi förstår honom ändå och klarar av att tillfredsställa hans behov utan att han måste be om något med ord. Han pratar inte men han ser alltid till att bli förstådd ändå. Det tycker jag är rätt fantastiskt
Han är för övrigt nästan 20månader nu.
Vi, eller rättare sagt jag, hade vissa planer på att börja teckna, det kändes som en riktigt bra idé. Men det bidde liksom aldrig riktigt av och i nuläget känns det inte riktigt som det behövs. Lilla S säger ju inget alls än så länge men hon är så väldigt tydlig i sin kommunikation ändå så det är sällan vi behöver fundera på vad det är hon vill.
Samma ambitioner, samma utfall (eller okej, jag har lärt mig bä bä vita lamm oxå). Jag har därför anmält mig till en babyteckenkurs, hoppas att det löser signär jag gått den..
Denna använder jag mig av för att lära mig nya tecken http://www.ur.se/teckensprak/flash_holder.html
Fast jag är väl lite som du, lite tankspridd så jag är inte särskilt konsekvent i mitt tecknande … förutom bajsa när han sitter på toaletten eller lampa när han kollar upp i taket efter lampan.
Det tror jag är en bra start, att hitta några tecken som man lätt kommer ihåg, och så bygger man på eftersom.
Justja, kom använder jag konsekvent också, fast det är så naturligt så det tänker jag inte ens på att det är ett tecken
Jo jag har spanat in den, men jag vet inte … Det blir för mycket och för vimsigt för mig. Sedan så tycker jag inte att deras videor är så tydliga.
Ja kom gör jag också, automatiskt. Vet iofs inte om det är korrekt, men jag gör den naturliga gesten för kom.
Tror
Äh, dessa små skittelefoner som man nu mera sitter och pillar med!
JAg tror som någon annan också kommenterade att det kan vara så att iom Ap-tänket så kan språket bli lite överflödigt, då man blir förstådd ändå.
Med detta sagt menar jag inte att man inte behöver prata med barnen eller så, har själv just introducerat tecken och dessutom bokat hörselkoll och check med bvc då sonen på snart 28 månader inte pratar alls än, men att jag tror att man kan ta det lite lugnt ifall barnet inte pratar när “alla andra” gör det.
BLir lite trött på hetsen runt året för barnen, då det är på sjukt mycket andra saker som också “klickar” då ungefär.. vissa saker tar lite längre tid…!
MEn tecken är bra, jag har tagit orden vi använder mest och det han tycker mest m så får vi se hur det utvecklar sig
Jo det är absolut en fin tanke, och jag har tänkt den själv men känt mig ganska förmäten direkt.
Det finns ju ändå väldigt många AP-barn som pratar tidigt. T jollrar väldigt mycket, och har gjort sedan han var färsk, så jag tänker att han kanske övar alla bokstäver och ljud innan han sätter igång. 
Jag och maken blandar iofs engelska, svenska och finska hej vilt hemma så det kanske påverkar också.
Jag håller med om att det är tråkigt med hetsen. Men jag skulle tycka att det var skönt om vi förstod varandra bättre, så det handlar mer om det för mig snarare än att jag är orolig över hans utveckling.
Hoppas att det går bra på hörselkollen!
Min enda erfarenhet av teckenspråk med små barn är min adopterade lillasyster. Hon fyller 8 nu (jag är 23) och kom till oss när hon var 1 från Kina. Då, när hon slets från allt som var bekant och kärt för henne, tror jag att det var en stor trygghet för henne att väldigt snabbt – bara några månader – kunna kommunicera effektivt med hennes nya mamma om betydligt mer specifika saker än hennes jämnåriga “kompisar” (de andra 1-åringarna hon träffade hos grannar och på adoptionscentrums öppna förskola).
Då hennes två nya talade modersmål tog mer och mer mark, både vad gäller tal och framförallt förståelse, försvann gradvis hennes intresse för teckenspråk.
Som sagt, hon hade redan fyllt ett år när hon började, så det är absolut inte för sent med Toadie!
Börja stegvis: lär dig/er basicgrejerna först och säg det svenska ordet högt samtidigt som du tecknar varje gång. Dels för att han troligen är mer bekant med vad du säger snarare än vad du tecknar i början, men framförallt för att du ska få in vanan att teckna. Öka sedan med en bestämd mängd ord/vecka.
Lär er bara tecken för det ni faktiskt använder aktivt i början (som vatten/äta/sova/mer) – även om alfabetet är kul att kunna är det inte mycket hjälp med en ettåring.
Mitt tecknande har degenererat till “katt” och “boll”. S tecknar inte tillbaka heller trots att det gått några månader, jag tror det har gjort att jag tappat intresset lite och därför använt färre och färre tecken. Men det kanske är det som är felet, att jag tänker att hon ska lära sig ett tecken i taget, när det i själva verket är så att hon inte ens kopplar att det är ett kommunikationsmedel då jag gör det så lite?
Hade en önskan om att teckna, innan hon föddes vill säga, men jag är på tok för lat för att sätta mig in i det.Helhjärtat liksom. Jag har kört med övertydligt kroppsspråk istället och det funkar ganska bra ändå tycker jag. Men jag märker att hon förstår så otroligt mycket av det man säger nu och försöker härma ord och rörelser.
Äsch allt ville inte komma med, skriver från datorn istället då.
Ha en bra dag!
Vad jag mer ville ha sagt är att hon själv är väldigt tydlig i sin kommunikation; alltifrån att peka, nicka, skaka på huvudet, göra rörelser till olika sånger o.s.v. Känner sällan att just hon och jag har svårt att förstå varandra men det kan ju bero på att jag har tiden att se och bekräfta henne eftersom det mest är hon och jag liksom. Visst hade det varit roligt med en mer nyanserad kommunikation, som man säkert får med teckenspråk, men jag känner inte att det är så viktigt längre. Och när jag tänker på det så kanske det kan skapa förvirring hos barnet om det förlitar sig på tecken och människor det möter kanske inte ser eller förstår. Förstår du hur jag menar, blir lite förvirrat så här på morgonen.
Hur som så är jag ändå så oändligt tacksam att vi kunnat lösa det så att hon kan vara hemma minst ett år till och utvecklas än mer till det är dags för förskola. Hennes större bröder “saknade” båda verbalt språk när de började förskolan vid 1,5 resp 1 års ålder. Då valde jag att blunda för det eftersom att det inte fanns någon annan valmöjlighet. Så på många sätt känns den här gången tydligt som ett “gör om, gör rätt”. Rätt för oss vill säga, jag märker att det tydligen är väldigt provocerande att vi väljer att utgå ifrån vad som passar oss och vår familj den här gången istället för att bara anpassa oss och falla in i någon slags mall.
Jaja kan tjata hur länge som helst men nöjer mig så!
Hahaha.
Tjata på bara. Dumma människor som blir provocerade! Det är ju jättebra att ni har möjlighet att göra vad som känns bäst inombords.
http://www.spreadthesign.com/se/
Det kanske kommer mer naturligt om man kan teckenspråk. Tänker att det kanske förvirrar om jag tecknar vissa grejer och ibland säger dem. Jag tycker det blir så stressigt att lära sig också och så skulle jag bli besviken på mig själv om jag inte orkade fullfölja. Tycker jag har tillräckligt att göra med EC:andet.
Har dock tänkt testa det här med att läsa tidigt. När jag har en tusenlapp över ska jag investera i detta http://www.lardinbabylasa.se/bakgrundfakta.html. Man kan säkert skriva ner lite ord på papper men jag gillar färdiga koncept och läsa kan jag ju redan så det blir ingen press på mig att jag måste lära mig nåt nytt!
Jag pluggar själv till teckenspråkstolk så teckenspråk är lite av min hjärtefråga. Eller språk överhuvudtaget
Det viktiga är att man kommunicerar och “språkar”, det spelar mindre roll vilket språk det är på. Forskning har visat att flerspråkiga barn kan ha lättare att lära, så blanda hej vilt där hemma ni. Kör på! Språk kan aldrig vara dåligt
Det finns en iphone-app, kan det vara just Spread the sign som någon rekommenderar ovan?
Jag rekommenderar starkt teckenspråk, även om man som jag inte kan speciellt många tecken alls. Vi har tecknat med båda barnen, och de hade ett ordförråd på kanske 15-20 tecken, men dessa underlättade vår vardag enormt. Dels för att vi kunde förstå vad de ville (hungrig/törstig, tex) och dels för att de kunde tala om för oss vad de ville. (Åka bil till morfar, tex).
Det här klarar vi med tecknen för bil, morfar, vatten, äta, hund, katt och några till. och det är inte alls för sent! M är nu snart två och talar nästan förståeligt men när hen blir frustrerad över att vi inte förstår tar hen till ett tecken! Tex ritar hen med pekfingret i handflatan när vi inte fattar att hen faktiskt vill spela spel på paddan! Det har vi inte lärt henom, det har hen kommit på själv.
Så kör igång! Nyckeln är att inte ha jättehöga ambitioner, lär dig tecken då och då och förmedla dem till Toadie. han plockar upp dem han gillar och struntar i resten. Du kommer att älska dina 15-20 tecken om bara någon månad.
Ett annat exempel är en kompis lilla 14-månaders som snabbt visade sina föräldrar att hen är tvåspråkig. När pappa säger på svenska “Ska vi äta, A?” så tecknar barnet “äta”. När mamma säger samma sak på portugisiska tecknar barnet “äta”. Och de började med tecken för kanske en-två månader sen.
Åh vilket bra tips! Tänkte inte ens att det kunde finnas en app, men jag har dragit hem den nu. Tack!
Jo jag tycker att tecken är skitbra, jag är bara så himla trögstartad.
Tack för att du delade med dig, det var väldigt intressant och coolt! Speciellt det med paddan! T räcker ut tungan och pekar in i munnen ibland när han vill ha tutte eller dricka vatten. 
Skrev ett inlägg till en vän idag med mina bästa tips och länkar!
http://kicken.frokengustavsson.se/%C2%A0onskemal-om-takk
Det ÄR Det Bästa att teckna. Helt otroligt när det lossnar.
Vad bra, takk! (höhö)
Nope, lockar inte. Oroar mig inte för språkutvecklingen, och jag lovar dig, att om Toadie inte pratar med ord när han är tre år, så lär han i alla fall absolut kunna göra sig förstådd på andra sätt, och då kan du vara glad över att han har utvecklat andra kommunikationsförmågor. Att kunna göra sig förstådd genom kroppen (och då menar jag inte teckenspråk, som ju också är ett språk som man måste lära sig) är otroligt värdefullt och kommer att underlätta det sociala samspelet för honom genom hela livet, både med kompisar, i sina relationer och t.ex. för att få kontant med människor i andra delar av världen. Jag skulle till och med vilja påstå att det kan vara en fördel att börja prata sent.
Och kom ihåg att Einstein var fyra år när han började prata
Hm … Min svärmor är väldigt mycket för att kommunicera med kroppen och menar att hon alltid klarar sig, var i världen hon än hamnar, för att hon har lärt sig det. Jag och maken får diskutera detta ytterligare.
Jag är också partisk i frågan (logoped), men rekommenderar också att köra på – få hellre än inga! Ett tips är att gå ihop med en annan förälder i kompiskretsen/partner/släkting och ses en gång i veckan och köra “veckans tecken” och öva ihop. Sen finns appen Ritade tecken också, och Teckenlex som är bäst och dyrast. Enda babyteckenboken på svenska finns på http://www.babytecken.com
Och kommer man inte ihåg ett tecken får man väl hitta på ett eget! Bara ni förstår varann hemma, liksom.
Tecken är himla skoj! Tänk på att teckenspråk och teckenkomunikation inte är samma sak. Teckenkomunikation är tecken som stöd för talet vilket det är de gör på filmen.
Jag är snart färdig lärare och har under utbildniningen stött på lärare som säger att det är en klar fördel att arbeta med tecken och den “vanliga” språkutvecklingen parallellt då språkutvecklingen i stort går snabbare då. Barn lär sig även läsa och skriva snabbare om de under tiden får använda sig av teckenkommunikation i samband med talet. Detta på grund av att barnen då använder sig av flera centrum i hjärnan, vilket då gör att det går snabbare att lära sig..
Mycket intressant och jag kommer absolut introducera tecken till mina kommande barn tidigt!