Idag blir min lilla skruttis 13 månader. Skriver om allt det där jag brukar skriva om efter hoppet. Hopp!

Amning
På mitt trettioårskalas pratade vi lite om Toadsen och att han just nu är så sprallig i kroppen. Så när han ammar brukar han köra yoga eller snurra runt, runt i sängen utan att släppa tutten. “De gör så när de är redo att sluta”, menade min kusin och min faster nickade instämmande. I några månaders tid nu har de tryckt lite på att jag kanske ska sluta snart, fast inte på ett otrevligt sätt. Jag vet inte om de verkligen tror att det är så, eller om de tänker att det är ett fint sätt att få mig att förstå att han är lite stor och det är obehagligt eller om min kusin försöker rättfärdiga att hon tröttnade på att amma innan hennes barn gjorde det. För Toadie försöker inte sluta. Han älskar tutte och släpper allting han har för händerna när jag frågar om han vill ha. Hell, han sitter och tuttar just nu och har börjat mystutta långa stunder samtidigt som han klämmer på andra tutten. Nätterna är helt okay. Han äter kanske två gånger efter att jag har lagt mig, samt snuttar och ammar rätt mycket i sömnen runt sju tills vi kliver upp (oftast runt 9 eller lite senare).

Mat och BLW
Ja han äter ju inte mycket, alltså. Det är verkligen smulor fortfarande. Jag vet inte om det är vanligt bland BLW:are som är över året att äta så otroligt lite, men jag har ju turen att ha ett knubbigt barn så BVC tycker inte att det gör något. “Det går ingen nöd på honom”, säger BVC-sköterskan bara. Toadie plockar alltid ut proteinet eller fettet först, och gillar grönsaker som ärter och majs. Men kolhydrater är det som står lägst i kurs. Han älskar att äta med gaffel, även om det inte alltid fungerar så bra som han tänkt. Så han hjälper till med händerna också. Oftast brukar han smaka lite, sedan leker han med maten rätt länge och så mot slutet äter han igen. Men det mesta hamnar fortfarande på golvet eller i hans knä. Han hivar dock inte tallrik eller glas i golvet, vilket är skönt. Jag tycker inte att det känns som om han fattar mat än. Alltså att man blir hungrig och då ska äta fast föda för att bli mätt. Han verkar mer bara tycka att det är en kul grej.

En av de roligaste sakerna han gör är när han smakar på något som är äckligt. Broccoli till exempel. Han plockar ut biten med fingrarna, och sedan sträcker han ut tungan och borstar den med handen. Man riktigt ser hur vidrigt det smakade hahaha.

Sömn
Just nu är han i en sådan där fas då han bara vill vara vaken, och oftast när han fattar att det är läggdags på gång börjar han storböla. Vi lägger honom bara (alltså nattar honom i soffan där vi är) när han är trött och kör fortfarande inte på schema, men det spelar ingen roll för han vill vara vaken även när han är typ lila under ögonen av trötthet. Han har massor med spring i benen och är lite småjobbig att sova bredvid. Hoppas att det släpper när han äntligen känner sig trygg med att gå utan stöd.
Hans sovtider är typ så här: Upp kl. 9 – första tuppluren kring 11 – andra tuppluren kring 16 – somnar för natten runt 21-22. Beroende på hur dagen ser ut så kan det variera lite och ibland tar han bara en tupplur på dagen.

Kommunikation och annat
Idag vinkade han till en någorlunda jämngammal bebis på BVC, helt av sig själv bara. Det är första gången han har vinkat till en främling, och en av få gånger han faktiskt har vinkat. Han pratar fortfarande inte men pekar och gestikulerar och piper, fast jag fattar inte alltid vad han vill. Så jo, jag borde verkligen ta tag i det där med tecken och har dragit hem appen Spread the sign nu (tack @ridderstolpe för tipset). Visserligen jollrar han konstant och övar på alla möjliga ljud och bokstäver så det kanske är på gång. De senaste dagarna har vi även hört lite nya typer av ljud som låter mer som ord och mindre som joller. Känns helt absurt att han faktiskt kommer att prata en dag!

Social
Jag känner mig som världens sämsta morsa ibland. Den senaste tiden har det nämligen blivit dåligt med att komma ut till t.ex. ÖF, på grund av att det varit jul, nyår, magsjuka, min födelsedag och dålig sömn. Jag har inte orkat, helt enkelt. Och han älskar folk! Visserligen har vi träffat massor med människor ändå och han har haft jättekul, så jag kanske inte ska ha så dåligt samvete. När hans syssling var här på mitt kalas busade de jättemycket, och som Toaden skrattade! Och han gick från famn till famn på eget initiativ (att alla vuxna hade glasögon hade visserligen något med saken att göra, för han ville sno till sig dem). Idag sträckte han sig efter BVC-sköterskan och satt i hennes famn en stund. Han är så lugn av naturen och tycker om att umgås med andra men är bra på att säga till när han har fått nog och vill tillbaka till mamma eller pappa. Jag tycker att det känns väldigt bra att han gör det, och inte bara är foglig liksom.

Det är intressant också, för vi var hemma mycket den första tiden eftersom han inte trivdes bland folk. Han grät om barn var högljudda, han blev överstimulerad om det var människor han inte kände och så vidare och vi ville inte vänja honom, så som folk tyckte att man kanske skulle. Istället tog vi det lugnt med folksamlingar och stannade hemma, och uppenbarligen var det rätt beslut. För han är inte ett dugg folkskygg nu. Jag måste bara bli bättre på att söka mig till andra nu när vi alla är friska och pigga. Finns det andra som är hemma med ungar i Stockholm? Vågar jag mig på en lekträff? Jag känner nämligen att det skulle vara skönt att ha mer intima träffar också och inte bara ett stökigt ÖF.

Gång
Idag ställde han sig för första gången rakt upp utan stöd, och klappade händerna åt sig själv. Han kan gå, och släpper taget bland men sätter sig alltid ned efter några steg och gråter. Det är ju så himla läskigt. Men suck vad jag längtar efter att det ska lossna för honom, för jag märker på honom att han blir frustrerad. Och så skulle det vara skönt för min rygg om han inte behövde hålla mig i handen längre.

Det syns på honom att han rör sig mycket mer nu. Han ser så mager ut om man jämför med hur knubbig han var för bara någon månad sedan. Lille fisens dagar, då!

Övrig utveckling
Tja, vad har hänt där? Han använder det mesta som gåstol, reser sig gärna upp från pottan, har börjat klättra farligt mycket i soffan (man kan komma upp på mitt skrivbord från pappas soffhörna). Han dansar så fort musik hörs, men är väldigt försiktig och vaggar mest eller gungar knappt synbart med knäna, och älskar när man sjunger. Tänderna stör mest hela tiden, dock, och vad han än gör så övergår det alltid till att han måste bita. Undrar när fan de ska spricka igenom! De har varit på gång i flera månader nu.

Leka
En av de absolut roligaste sakerna som finns är att tända och släcka vägglamporna ovanför soffan (de har sådan där man drar i istället för knapp). Andra roliga saker är att slå till flaskor eller muggar så att de rullar iväg och man kan jaga dem, hamra på ett tangentbord han har fått, bläddra på paddan, “läsa” böcker eller tidningar (han tar alltid över och bläddrar själv om jag försöker läsa saga). DVD-filmerna är inte särkilt roliga längre, dock.

Det vi gör hemma om dagarna är oftast att ha lite disco med glada låtar, jaga varandra, kittlas och hissa Toadsen i luften, krypa in under mitt skrivbord där det alltid finns något kul och man dessutom kan leka tittut från flera håll, sjunga, städa köket (läs: riva ut allting jag försöker plocka in), tvätta (läs: slita ned tvätten från ställningen), rita i blocket och kolla på Minuscule när jag håller på att dö.