Då barnet har druttat på ansiktet och inte får tugga på hårda saker tog vi det säkra före det osäkra och gav honom turkisk yoghurt med blåbär i. Han har smakat lite på yoghurt tidigare, men inte fått en egen portion för vi ville ta det lugnt med komjölk. Well. Han gillade det om vi säger så. Vilket var rätt skönt då han de senaste veckorna varit måttligt imponerad av mat. En sak han däremot inte gillade var bordsskick. Femton minuter efter att bilden ovan togs såg han ut så här:
Han har inte riktigt fattat skedföringen än, uppenbarligen, och så satt han och klappade händerna mitt i alltihopa dessutom. Yay!
Haha. Helt klart dagens underbaraste skratt! Och lustigt nog längtar jag tills mitt egna Kryp ser ut så där
Haha, det är ju underbart. Något jag funderar på är om Todie kommer fortsätta vilja upptäcka mat och inte bli som många andra barn som vägrar äta något de inte känner igen. Här i Vietnam möter jag många familjer på semester med föräldrar som har barn som inte vill äta något som är ovanligt. Kanske att man med BLW skapar ett annat intresse för mat som håller i sig…? Vi får se hur det utvecklas
Jag hoppas det. Wow bor du i Vietnam! Coolt.
HAHA! Ser lite ut som när jag målar om möbler.
Skapliga målarskills du måste ha.
Yes! Framförallt är jag klantig, och glömmer ofta bort att jag spillt färg på händerna. Och så ska jag bara klia mig på näsan eller flytta på en hårslinga och så vips har jag samma färg som möbeln jag målar!
Underbart!
Jag har en bild på dottern när hon ätit riven morot och på samma gång gett sig en morotsinpackning. Hon ser ut som ett litet lejon
Åh gulligt!
Haha, såg bara översta bilden först och tänkte att “det där gick ju bra!”, sedan såg jag den nedersta och fick ett gott skratt
Vilken underbar kontrast mot med sked renskrapade munnar så fort nåt råkar hamna utanför. BLW rocks!
underbart!
undrar om du skulle kunna berätta i ett inlägg lite om hur en typisk dag i ditt och toadies liv ser ut?
Japp. Färdig!
Underbart! Minns min mamma berättade att när jag var lite vart jag livrädd då jag såg någon som hade minsta lilla kladdfläck i ansiktet… vet inte om det var för att min pappa alltid var så noga att torka bort minsta lilla kladd jag fick utanför munnen…
W är nu snart ett halvår och han har smått fått börja undersöka viss mat. Han älskar det, och jag är lyrisk över att jag funnit det sk BLW, det verkara vara så otimalt och naturligt för den delen. Skulle jag sitta och mata han med sked, sliter han hur som helst skeden ur handen på mig. Haha, “Kan själv!”
Skrev en del av mina tankar kring BLW på bloggen, men har du någon erfarenhet du vill dela med dig av, såhär när vi står vid startskottet att sätta igång Ws matresa, får du gärna göra det
Skönt att du inte är kladdrädd nu då. ^^
Hm … Jag vet inte om jag har några bra allmänna tips. Ha is i magen kanske.
Försöka göra det till en avslappnad situation och äta tillsammans, inte sitta och stirra på barnet som försöker äta. Fast jag fick intrycket att ni redan gör så, så det kanske var ett överflödigt råd. 
Det rådet gillar jag! (… även om jag tror att jag själv inte brukar sitta och stirra ut w då han ska äta.). Men precis som det jag lärt mig om barncentrerad vardag, tro jag det bästa för barnet är om man inte centrerar allt fokus kring dem när de ska äta, utan att de får vara med i vår allas måltid. ^^
Maken gick förbi datorn så jag fick visat honom bilde på Toadie. “Han äter blåbärsyoghurt” förklarade jag. “Är du säker på att det inte är yoghurten som äter Toadie?” frågade han.
Hehe.
HAHA awesome! Har en liknande bild på mig när jag va liten, och längtar tills jag lyckas fånga min egen knodd på bild så där! Helt underbar