För ett tag sedan läste jag någon som skrev om att inte våga föreslå ersättning till en mamma med stora (hur man nu ska avgöra det) amningsproblem då Sverige är så amningshysteriskt. Det är inte första gången jag hör eller läser den åsikten. Jag tror dock inte att en mamma som ber om råd blir upprörd för att ersättning skulle vara tabulagt. Orsaken till att en del människor blir irriterade är förmodligen för att de vill få hjälp med sin amning då amning är viktigt för just dem. Och då är det rätt respektlöst att säga “Ge lite ersättning så ska du se att det ordnar sig”.
Jag undrar om samma människor som vill föreslå ersättning istället är lika sugna på att säga “Men ät kött då!” till en nybliven vegetarian som har svårt att få i sig ordentligt med protein och frågar andra vegetarianer om tips. Eller om de säger “Köp dina kläder i affären så slipper du besväret” till någon som precis börjat lära sig att sy men inte fattar hur man använder mönster. Eller om de skulle säga “Du kanske borde amma istället” till någon som inte vill amma men har en bebis som vägrar flaska.
Om man är nöjd med sitt beslut kämpar de flesta mer än gärna för att överkomma ett hinder eller två. Så när man vänder sig till andra för råd och kunskap är det rätt troligt att det är just det man vill ha. Jag förstår att en del vill avdramatisera att välja flaska och jag håller med om att det valet ska respekteras men det kanske inte är rätt tillfälle. Jag förstår också att de kanske har svårt att relatera till en person som vill fortsätta amma trots mjölkstockning, täta amningar och få sömntimmar i sträck när de själva tycker att flaska är smidigast. Men det är upp till var och en att avgöra vad som är ett för högt pris och vad som är överkomligt.
Ersättning är till för när man inte vill eller kan amma och det är bra att det finns. Men om man vill amma så är det stöd och hjälp man ska få.
Åh vad sant och åh vad bra! När mitt andra barn inte gick upp i vikt enligt kurvan så föreslog min barnmorska ersättning med motiveringen att “det inte är skam att ta flaska”. Från hennes perspektiv vad det det jag behövde höra, som om min amning skedde av någon (i viss mån missriktad) ansvarskänsla, och inte vilja. När jag sen vände mig till amningshjälpen fick jag istället de där praktiska råden jag behövde.
Så bra skrivet, så sant, och så ledsamt att det är så. Riktigt träffande och tänkvärda liknelser! Man hör så ofta om kvinnor som får rent av felaktiga råd om amning på både Bvc och mvc. Hörde härom dagen att en barnmorska gett rådet till en kvinna att sluta amma sin 1,5 åring “för sen när bebisen kommer måste du ändå sluta”! Man blir mörkrädd!
Men tillbaka till flaska/amning… Jag tycker det är sorgligt att de som börjat med flaska för att amningen inte funkat, man inte hade tillräckligt med mjölk, osv. tror att man måste sluta amma helt! Man hör ofta “Jag hade inte tillräckligt med mjölk så jag var tvungen att sluta”? Aldrig att nån säger “Jag kompletterar med flaska för jag har svårt att helamma, men vill gärna fortsätta” Var finns det stödet??
Jag har förstått det så att det är väldigt svårt att delamma. Många bebisar ratar snart bröstet när de blir vana vid flaska och om barnet inte diar så produceras inte mer mjölk. Alla jag vet om som har delammat har fått ge upp amningen efter max fyra månader pga detta trots att de velat amma längre. En del fungerar det ju bra för, så klart, men jag tror att det är vanligare att amningen fasas ut. Så jag tror inte att många valde att sluta amma helt utan att det bara blev så.
Jo, precis, så tror jag det är, svårt att delamma under en längre tid. Men jag menar att det verkar vara så att i det ögonblicket man tar flaska, så är mjölkbutiken stängd, pang! Har man lyckats med bådeoch ett par månader så är ju det också värt något. Jag menar att man inte ens får det stödet, att det alternativet finns.
Så bra skrivet! Jag vet flera som inte kunnat amma / inte kunnat helamma pga. felaktiga råd vad gäller amning från BB och BVC. Det är så himla sorgligt. De allra allra flesta får ju något problem i något skede, men med rätt råd orkar man kanske kämpa sig igenom dem och får som belöning en fungerande amning i många många månader! Man brukar väl inte annars heller ge upp vid första tecken på motgång?
Hej! En fråga som kanske inte rör detta inlägget riktigt men ändå.. Har du något tips hur jag ska göra med amningsbh? klickar rundor lite och tittar, vissa menar på att man kan köpa ett par veckor innan förlossningen medans andra säger att iaf en vecka EFTER får man vänta till för att brösten växer så mycket. Har nu inga direkta bomber, innan graviditeten hade jag väl 75-80B och nu har dom ju klart växt(ingen aning om storlek) och för mig känns dom mega men är ju van vid små tuttar. Kan ju bara tänka mig hur dom blir sen, höhö.
Men iaf.. Känner mig ju inte direkt sugen på att ränna i affärer en vecka efter ungen ploppat ut liksom och beställa på nätet känns lite bökigt om det blir fel storlek osv.
Använder iofs aldrig bh annars typ, när jag väl har så är det en mjuk i något spetsliknande tyg, inga kupor liksom utan bara mjukt. Men sen när mjölken sprutar på alla håll och jag kanske behöver amningsinlägg så känns ju en bh ganska praktiskt.
äh.. Vad ska jag satsa på? Känner mest att det hade varit gött att vara utan men samtidigt skönt att “ha” tuttarna nånstans om dom nu blir större och ivägen liksom. Få lite stöd kanske. och gömma tuttarna när alla jobbiga människor kommer på besök, annars kommer dom nog vara rätt fria, tuttarna alltså.