Det var nog inte mer än fem minuter jag hann vara glad över att Toaden äntligen intresserade sig för sagor innan jag ångrade det. Bittert. För ända sedan dess har det varit Alfons, Alfons, Alfons, Alfons som gäller. Och eftersom maken kom hem igår på förmiddagen sjuk och har spenderat två dygn i sovrummet och jag varit, vad som känns som, singelmorsa är det jag som måste läsa. Idag har jag läst ena Alfonsboken fem gånger och andra minst FEMTON. Fucking FEMTON! Och tro mig när jag säger att jag har försökt med andra böcker, bra böcker dessutom, men han bara knallar iväg och hämtar Alfons och det förbannade jävla födelsedagskalaset och trycker upp den i mitt ansikte och säger “EEH! EEH!” och jag läser. Än en gång. Och flera gånger i rad ska han höra skiten också. Ja just det, och just den är lite mer könsstereotyp så jag måste tänka på att byta ut ord lite här och där och kan därför inte slöläsa. Eller det kan jag inte ändå för jag läste men sådan jäkla inlevelse de första gångerna att jag skulle känna mig som ett arsel om jag lade av med det. Buuu!
Inte ville han sova heller. Då blev jag trött på livet. Så jag tog lilltrollet och satte mig i vardagsrummet igen och gosade lite framför TV:n och så ammade igen och då somnade han minsann. Så nu tänker jag fan i mig inte gå in i sovrummet igen och sova. Nej nu har jag lyckats lägga ned honom bredvid mig och nu ska jag ta tillvara på de här dyrbara ensamtimmarna genom att äta ostbågar, dricka läsk, kolla på Castle* och sticka vidare på ullsilkemössan jag jobbar på till Toadsen. Och Alfonsboken ska jag hiva åt helvete.
Nej okay det ska jag inte, men kanske köpa fler i alla fall så att jag slipper läsa om förbannade faster Fifi dagarna i ända.
* Många har rekommenderat Castle, eftersom jag (och flera av er) är whedonist (whedonit?) och Nathan Fillion är med. Jag har redan kommit förbi första halloweenavsnittet och dayum vad konstigt det var att se Mal knalla omkring på en kyrkogård i New York. 
Serien är helt okay hittills. Inget jag skulle ge min fulla uppmärksamhet, men bra att handarbeta framför.
Min kompis dotter har också mani på Alfons. Eller som hon säger: Aschon Åbeh! Hennes dotter är iaf lite större, men hon har köpt Alfons på ljudsaga så lyssnar de på den, dottern bläddrar själv i boken och mamma ligger bredvid och bara kramar. Dottern kallar det här att hon läser för mamma. =D
Elin senaste blogginlägg..Könsneutralt=manlig norm?
Jag drömde om dig inatt, vi skulle till en barnklädaffär per cykel men först åt vi mat och du undrade hur jag hade lyckats göra så god potatismos så jag fick lära dig, sen cyklade vi till affären och du hade Toaden i barnsits på pakethållaren men utan hjälm!
Haha, sorry, men jag blev bara tvungen att berätta, tror aldrig att jag har drömt om en bloggare förut. =)
Jag har blivit überinspirerad av ditt stickande och håller på med min andra “hjärtevärmare” och har pysslat ihop massa andra saker. =) Så tack!
Här är det bara samma visa som gäller om o om igen om Krypet är ledsen (främst när vi åker bil, för annars finns bättre sätt att trösta) och det skall vara m handrörelserna till så klart. När man är på sista raden början han dessutom gråta då han tycks veta att den tar slut, så ibland får vi tom skippa sista raden…
När vi var i Thailand bodde vi hos min killes syster och hennes familj och yngsta ungen älskar en bok som heter Busiga Bebben nånting. Han gick fram och tillbaka med boken mellan oss och ville att vi skulle läsa och hela ansiktet sken upp som en sol varje gång man sade jag. Till slut kunde vi nästan boken utantill.
Självklart råkar jag skrämma slag på ungen genom att ladda en självlysande bild av ett spöke i boken under en lampa och visa den för honom. Han började gråta, stackarn. Hahahahaha. /Barnlös
June senaste blogginlägg..du ger mig bra vibrationer