Efter att ha varit borta på äventyr hela dagen slocknade Toaden för första gången när han ryggbars. Då var klockan ungefär halv sju och han har sovit sedan dess. Stackars trötta lilla fis. Men oj så kul han har haft! Vi var hos min bästis som bor nära en gård så vi tog en sväng och klappade får och kollade på lite andra djur som vi ju läst om i Toadens sagoböcker. Först var han tyst men efter att ha lyssnat på lammen ett tag började han ropa “meeeeh beeeeh meeeeh” och sedan när vi gick förbi hästarna sade han “uhuhuhuhu” vilket är hans ord för djur. Och när han kommit över värsta blygheten (fast bobbycaren var fortfarande läskig som fan) röjde han runt lite hemma hos bästisen och hade så väldigt roligt åt äldsta barnet (6,5 år). Han smakade även på maten och åt säkert en hel jordgubbe. WOW!
Jag tycker att det är så bra att min bästis har så pass mycket äldre barn då jag tror att Toadie mår bra av att träffa människor i alla åldrar. Det märks att han trivs väldigt bra när ett gäng människor umgås och han går runt och pysslar och trivs i stöket och stojet. Jag är inte förvånad. Jag minns själv hur väldigt trygg jag kände mig när vi hade besök och jag kröp ihop bakom de vuxnas ryggar i soffan och somnade lugn och säker med deras prat i öronen. Det är nog något de flesta barn tycker om. Det är samma sak hemma, faktiskt. Om jag och maken sitter upptagna med varsin grej kan Toaden bli grinig, vilket ju inte är underligt då han säkert känner sig lite utanför. Men om jag och maken sitter och snackar så är Toadie hur nöjd som helst och går runt och fixar och undersöker saker.
Det har varit en händelserik vecka för Toaden. Vi har nog aldrig varit så upptagna. I måndags träffade vi ju en ny bekantskap, tisdag kom min äldsta vän Q, igår hängde vi med Nelin och hennes knodd, idag var vi borta hela dagen och imorgon kommer moster. Det roliga är att jag bara veckan innan typ klagade av mig för maken att jag inte hade någon att hänga med så PANG hörde hundra pers av sig på samma gång (okay lätt överdrift men ni fattar). Har nog aldrig känt mig så poppis.
Jag tycker inte alltid att du behöver skriva så mycket. För mig räcker det med en fin bild på T varje dag. Hellre en bild och ingen text än inget alls. Och vi vet ju båda att jag föredrar bilder före text.
Hahaha tråkigt inlägg eller?
Fast jag skriver för min egen skull också. För att jag ska kunna gå tillbaka och läsa och minnas. Så du får allt stå ut. ^^ Dessutom funderar jag på att bli lite mer restriktiv med bilder nu när lillskiten börjar att bli äldre.
Linnea är precis likadan, om vi sitter och pratar kan hon ha somnat helt plötsligt, men fokuserar man för mycket på henne kan hon bli stressad.
Och angående det där med att umgås med andra barn. Det är fascinerande hur hon blir när hon ser ett annat barn. Jättenyfiken på ett helt annat sätt än mot vuxna. Oavsett storlek på barnet verkar hon inse att det där är en liten person, precis som hon
Haha ja det är samma med T. Han piper förtjust när han ser en bebis, t.ex.