Sexton månader idag – och det märks. Även om jag fortfarande tycker att han på många sätt är en liten bebis börjar det bli lättare att förstå att den där lilla trollbusen en dag ska börja skolan, bli kär, ta körkort, flytta hemifrån och så vidare. Skriver som vanligt om hans framsteg och allmänna tokigheter efter hoppet. Hopp!

Amning
Just nu är jag i ett sådant där läge att jag bara vill ta mina bröst och låsa in mig någonstans. Svärmor kallar honom tissi poika* (tuttpojke) och ain’t that the truth alltså … Jag längtar efter en dag då han bara vill ha bröstet en handfull gånger per dygn. Att amma så här mycket är väldigt påfrestande. Men det är väl något som är jobbigt just nu kanske? För han är extra snuttig och vill ligga med bröstet i munnen i stort sett hela middagslurarna och ammar mycket om nätterna. Ugh.

Mat
Det har blivit lite bättre. Typ. Oftast kastar han bara iväg maten. Men ibland kastar han bort två-tre bitar och börjar sedan smaka (oftast på köttet). Fast den nya grejen är att han mular in mer än han kan hantera och sedan sitter han med hamsterkinder och ihoptryckt mun tills han blir törstig och då plockar han ur megatuggan och dricker. Han gillar även att stoppa in ickemat (t.ex. en duplobit) i munnen och bara ha det där. Men melon, majs, jordgubbar och blåbär går bra. Och om han sitter i mitt knä, äter från min tallrik och får en vuxengaffel kan det hända att det slinker ned något.

Sömn
Det är lite upp och ned, det där. Han är väldigt känslig i sömnen nu och försöker jag avlägsna mig känner han det direkt och börjar gråta eller så vaknar han. Om jag bara flyttar bort en liten bit kryper han efter i sömnen och kravlar upp och lägger sig på mig. Han har ett enormt närhetsbehov just nu vilket kanske inte är så konstigt visserligen. Det är så mycket nytt han lär sig hela tiden. Men jag är lite trött på att inte kunna ha min kropp ifred alls. Tur att det finns laptoppar och serier …

Tal och kommunikation
Han förstår så mycket! Det är helt fantastiskt. I många månader nu har han plockat ut och givit mig eller maken det han har i munnen om vi ber honom så vi slipper stoppa in fingrarna själv (något vi inte vill behöva göra). Men nu har han även börjat ge oss saker när vi ber honom. Typ om han har fått tag på ett glas som vi inte vill att han ska leka med. Igår drog han ur grejer ur en låda men gjorde precis som jag bad när jag sade “Lägg tillbaka det i lådan, stäng nu och så går vi ut ur rummet”.

Han har ett ljud för djur uhuhuhuhuhuh som kommer ifrån mitt tuppläte när vi läser en av hans djursagor. Och han har fortsatt med sitt uhm-deh-läte (= vad är det?) fast det låter annorlunda nu. När jag ger honom något säger han gngk och jag tror att det är tack. Om han behöver bajsa tittar han mig allvarligt i ögonen och säger eeh! Eeh är hans standardljud för övrigt och det hörs lite på tonfallet vad han vill. Utöver det säger han inga ord, inte ens mamma eller pappa. Men han jollrar jättemycket, både på ett mjukt, sjungande vis och på ett högljutt babblande sätt.

Han har även börjat vinka igen, fast bara när någon faktiskt vinkar hej då. Om vi vinkar till honom utan anledning vinkar han inte tillbaka. Och sedan en tid tillbaka kan vi high-fiva. Om vi ber om en puss får vi en, om han vill ge en puss det vill säga och det vill han oftast inte.

Gång och annan grovmotorik
Det går rätt fort nu, ni. Han har lärt sig springa, mer eller mindre, och gillar att kuta runt hemma och säga aaaaaaaaaaaah. Och allra helst springer han i soffan, vilket jag inte gillar. Men eftersom han kan klättra upp i soffan själv hinner jag inte alltid stoppa honom. Han älskar även att trampa på stället. Står han på golvet går det fort som fan, står han i soffan jobbar han på som en annan fick göra på de där tjocka madrasserna i skolgympan. När han dansar är det inte bara vaggande utan även knäböj och lite skak och han övar ofta på att gå på huk och gå på tå och gå med armarna bakom ryggen. Han försöker klättra upp på saker men verkar vilja ha oss nära då.

Lek
Tänkte skriva om det i ett separat inlägg.

Social
Han älskar fortfarande att träffa andra men har blivit rätt blyg. Oavsett om det är folk som kommer hit eller om vi hälsar på andra tar det en kvart eller en halvtimma av att ha en plåstertoad på höften innan han vågar sig ned. Ja om det inte är min syrra då. Då är han coolers. Det är så kul när vi hälsar på andra för det där osynliga gummibandet blir så tydligt. Först är det som sagt plåstertoad, sedan vågar han stå på golvet bredvid mig. Efter det vågar han någon meter bort och sedan utökar han avståndet hela tiden, fast han återvänder till mig med jämna mellanrum. Han skrattar jättemycket åt andra barn och gillar både bebisar och sådana som är äldre.

* Om det nu stavas så.