April 2011

Då skrev jag om hur det alltid var stökigt hemma. Hahaha. Det är ingenting i jämförelse med hur det ser ut nu. Hur kan en liten tultare stöka ned så mycket? Köket ser alltid ut som ett bombnedslag och det är prylar precis överallt. Oavsett om vi städar som tokar ser det likadant ut igen efter några timmar. När svärmor var här märktes det att hon var lite bekymrad. Hon visade mig att det fastnat lite damm under stolsbenen, drog fram dammsugaren och pratade vänligt om att det nog inte gav mig så mycket att vara husmoderlig. ^^

Vi hade det rätt gôtt med sömnen då herr Padda ännu inte var så motoriskt utvecklat att han kunde klättra runt som en apa i sömnen och sova som bara tultare kan. Toadie var då runt fyra månader och jag hade fått till en bra ligg- och nattamning och kunde amma från båda bröst utan att byta sida. Ja det kan jag ju fortfarande så klart.

Jag var fortfarande traumatiserad efter förlossningen, var supernöjd med att vi valde bort barnvagn och supernöjd med att vi samsov, vi hade ett litet välkommen-till-världen-kalas med min släkt och fick självklart bara blå kläder och jag outade Toadie då jag innan hade skrivit “hen” om honom på bloggen för att vara lite anonym (jag blurrade även mitt och makens ansikte på den tiden).

När jag minns tillbaka på tiden då Toadie var tre-fyra månader saknar jag det faktiskt lite. Han hade börjat ha mer personlighet och vi hade mer samspel. Jag var så trött efter de första månaderna att det var världens energidos när han började skratta och bubbla. Även om jag älskade honom från första stund blev jag nu mer upp över öronen förälskad och eftersom han ändå sov stora delar av dygnet fick jag mycket tid över till att ligga i soffan med honom på magen och datorn i knäet. Inte dumt. Inte dumt alls.

 

13 thoughts on “April 2011

  1. Hej! Wowv vad glad jag är att jag hittat hit! Blir nästan kär i dig!! :)
    I alla fall i din inställning och filosofi…Här kommer jag hänga!

    /Tvillingmamman

       0 likes

  2. jag behöver stöd! 30mars kom bebis, hurra! från första stund har bebis suttit som en igel i tutten, det har varit ammning allt ifrån var 5:e minut till någon gång i timmen och i enstaka fall varannan timme. jag tyckte DET va ofta..
    igår klistrade ungen fast sig i tutten vid 14, vid 22 på kvällen lyckades jag krångla mig loss för att gå på toa och borsta tänderna(med resultatet en gallskrikande bebis i sambons famn, bebis skrek så att hen nästan tappade rösten lät det som!). hela natten har bebis legat med tutten inne, ätit i princip hela tiden och somnat ifrån någon gång med tutten kvar i munnen. om jag försöker “komma loss” så börjar bebis gnälla, skrika, vifta och ha sig. går inte trösta på annat sätt än med tutten..
    ska det va såhär nu? tänkte att det kanske är någon utvecklingsfas nu när bebis är 1 månad. hoppas verkligen bebis lugnar sig lite, främst för min skull då det känns som tuttarna ska trilla av snart eller något.
    verkar inte som bebis har ont någonstans eller nåt utan det är bara närhet, mat och snutt som gäller just nu.

       0 likes

    • Grattis!
      Ja det är en runt 5 veckor (räknat från bf) och nästa kommer runt 8 veckor. Jag satt och kollade serier typ dygnet runt och funderade ofta på om jag skulle köpa astronautblöjor till mg själv så jag slapp gå på toa. ^^

         0 likes

      • haha! ofta behöver jag inte ens gå på toa på hela dagen för det känns som all vätska och allt man får i sig går direkt till tuttarna. hehe.. näe, nu får jag försöka samla ihop mig och ta mig till bvc för 1månadsbesiktning!

           0 likes

        • Smidigt!

          Vet hur jobbigt det är. Har själv suttit fast med honom i tutten i några timmar nu närhan tog tupplur. Jag ångrar inte att vi valde bort napp men jag förstår verkligen andra som kör på det. Skulle napp kännas okay för er?

             0 likes

          • pratade med sköterskan på bvc om det idag faktiskt. jag känner väl spontant att napp är onödigt, det ska ju ändå bara vänjas bort sen. ser det inte direkt som något misslyckande att använda napp, men.. det känns inte riktigt som det är något för mig(eller snarare för bebis). Jag vill ju hellre trösta mitt barn med MIG än att stoppa in nåt i munnen på bebisen bara för att hen ska bli tyst. känns lite hemskt på nåt sätt.
            idag har det faktiskt gått lite bättre, när bebis börjar “hugga” efter tutten och inte är hungrig har det gått att förvilla lite på annat sätt och sen gosa lite och då har lillen blivit nöjd. :) hoppas det fortsätter så och att gårdagen bara var något tillfälligt!

               0 likes

            • Jag förstår precis. Napp känns väldigt främmande för mig också. ^^

              Det är ju sådana perioder ibland då de behöver öka produktionen osv och så länge som jag var medveten om det var det lättare för mig att stå ut. Är den mailen du angivit den du kan nås på? För då kan jag maila en screenshot på en språngmall.

                 0 likes

  3. Min snuttade dygnet runt första tre månaderna. Jag försökte med napp, efter uppmuntran från bvc, för att undvika att bli galen men det gick fetbort. Han spottade ut alla.

    Jag ville eg inte ha napp för jag var rädd för fula tänder plus att jag mindes att jag själv fick ångest när jag tvingades sluta med napp. Försök njut av att du har ett “litet paket” och passa på att kolla på serier och riktigt njut av att få sitta still och mysa hela dan!

       0 likes

    • det är ju så, man blir galen till slut. men när man väl får sina 5 minuter “fri” så längtar jag ändå tillbaka till bebis direkt. haha, knasigt..

         0 likes

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>