Toadies första fiskdammsfiskning
Bebisar har en reflex som gör att de förbereder sig på att bäras. De drar upp och särar på benen och klänger sig sedan fast som små apor. Om man inte bär ofta tappar de lätt den reflexen och blir svårburna då de är stela och hänger med raka ben. Sedan beror det givetvis på hur du bär. I en BabyBjörn sitter inte barnet med uppdragna, särade ben utan hänger mer som en pinne och då övas reflexen givetvis inte. Allra bäst, om man tänker på att bibehålla reflexen, är det att köra utan bärdon så mycket det går eller med till exempel ringsjal där sjalen inte bär upp barnet lika mycket som med en vävd långsjal. (Fast jag hade gått sönder om jag skulle burit mer i ringsjal så det är inte enda faktoren som väger in när jag väljer bärdon i alla fall).
Som ni ser på bilden* ovan sitter Toadie som ett smäck på min höft. Hans ben är särade och kniper åt om min kropp, jag har armen om hans rygg för stöd och förutom att han väger ungefär två ton är han lättburen eftersom han hjälper till. Han gör samma sak om jag bär honom mage mot mage och även om han kanske är knubbig är han vig och smidig. (Han kan klättra upp på min rygg och lägger benen om min midja men håller sig inte i tillräckligt bra med armarna än för att jag ska våga mig på att kliva upp och gå runt).
Nu vet inte jag hur väl det här stämmer eftersom jag inte går runt och bär olika barn dagarna i ända. Men jag har sett många andra barn som jag vet inte blir burna mer hänga i famnen, eller kanske sitta på förälderns underarm eller bara vara allmänt stela. Och jag har sett sjalbarn som verkar ännu mer lättburna än Toaden. Hur är det för er andra med bebisar och tultare? Är era barn lättburna och hjälper till? Har ni burit mycket eller lite?
* Det är suddigt som bara fan men tack vare Toadens färgglad brallor tycker jag att det syns bra vad jag menar.
Linnea gör precis likadant, och det kvittar vem som bär henne, hon sitter som en smäck ändå.
Fast, min brorson som aldrig burits i sjal, bara i BB som liten och sedan inte burits överdrivet mycket (nöjd unge helt enkelt) hjälper till typ lika bra när man bär honom tycker jag.
Amanda senaste blogginlägg..droppar: @Bloggmorsorna haha
Vide låg groda i magen och i ergon och becon blir det ju ungefär som att vara groda, så de senaste 9 månaderna ungefär (han är snart 7 månader) har han suttit groda nästan konstant. När man lyfter upp honom lägger han automatiskt benen runt höften
beror väl antagligen på den reflexen du beskriver! Fint!
Ida senaste blogginlägg..När min pojke går på stan
Stella klamrar sig fast med benen – det blir extra tydligt om man försöker lyfta ner henne mot hennes vilja (vilket man ju måste ibland). Då behåller hon benen lyfta i grodposition tills hon sitter på golvet (arg).
Dante hjälpte också till med benen men inte lika tydligt, har jag för mig.
Andrea senaste blogginlägg..…Och utanför fönstret blommar påskliljorna.
Haha aaaw. För oss märks det tvärtom också. När Toadie vill ned så släpper han greppet. Eller lutar jävligt mycket framåt. Läskiga unge.
Min tjej är visserligen bara 8 månader så det går kanske inte att dra några slutsatser än, men hon hjälper inte till särskilt mycket. Vi växlar mellan vagn och ergonomisk sele när vi gåt ut. På senaste tiden har jag börjat skippa vagnen eftersom hon börjat gnälla (ibland gråta och då måste man ju ändå ta upp henne) där i när hon blir trött eller uttråkad. Hennes pappa föredrar dock vagn framför sele, jag vet inte varför. Hemma bär vi fritt lite hur som helst, när hon är hemma vill hon ofta bli buren av pappa med ansiktet utåt och gå runt och inspektera, ungefär som när man bär i babybjörn. Men för det mesta trivs hon med att krypa runt och utforska.
Stor igenkänningsfaktor på andra barnet om det Andrea skrev om Stella!
Första barnet bars inte mycket alls och visade inte då lika tydligt “bengreppet”, men när han sedan bars mer och mer när lillasyster kom hjälper han nu mera till ordentligt (2ochetthalvt)
Ja nu när du säger det så stämmer nog det! A klänger upp på mig som den grodapa han är! Vill han inte ner när jag försöker lägga honom på skötbordet så klänger han sig fast. Och vill han ner så kastar han sig med överkroppen framåt.
Har inget att jämföra med men min lilla 1,5 åring gör också precis sådär. Vi bar mkt i sjal o beco o mt när hon var yngre men sen hon började gå vid 10 mån ålder har hon velat gå själv, så det blir mkt långsam promenad varvat med bära på höften utan ngt hjälpmedel. Hon sitter som en smäck, väger bara 10 kg så inte riktigt lika tungt som för dig hlr;)
Eddie samarbetar också, jag blir ofta förvånad över hur lätt det fortfarande är att bära honom! MEN- jag kan bara bära honom på vänster höft! Försöker vi på andra sidan blir det inte alls bra!
Daeminimon senaste blogginlägg..Assertiveness
… och jag kan bara bära på höger.
Ja, så gör A också när jag bär henne. Och försöker jag sätta ner henne på golvet när hon inte vill så håller hon upp benen i samma ställning.
Astrid är mycket buren fast utan sjal. På mig sitter hon på höften medan sambon har henne på underarmen. Kanske det är det som gjort att hon inte hjälper till så mycket själv.
Men klänga-fast-reflexen finns kvar när man lyfter upp henne vilket jag alltid tyckt ser så roligt och otroligt mysigt ut.
Min son har inte burits i bärsele särskillt ofta men han har den “grod”-positionen ändå. Vi bär han inte så mycket heller. Vi har haft han i vagn och nån gång då och då i ergo- bärsele (om det är trångt på affären eller nått). När jag bär min son bär jag honom som du gör på bilden. Så han har inte tappat reflexen
Alla 3 har jag burit på armen/höften ocg de har dragit upp benen i den där “grodställningen” att de blir att sitta, de har aldrig bara hängt med benen dinglandes.
Ängeln Lova, Alvin och Lykkes mamma senaste blogginlägg..2 års dagen närmar sig
Vi har burit och burit och burit och ändå har inte Lilla S inte riktigt det där fasthållande sättet jag har sett hos andra barn. Jag har dock teorier om detta. När vi bar som allra mest var när hon mådde dåligt och inte var särskilt gammal och med ett sjalvägrande barn så bar vi mer omslutande i armarna, inte med benen uppdragna och isär på det sättet. Och när hon väl började röra mer på sig så har hon strävat neråt, hon har velat ner på golvet, velat utforska, krypa, härja och då har inte huvudgrejen varit att klänga fast vid oss, snarare det motsatta. Sen hon började gå har hon dock blivit mer och mer närhetssökande, velat gosa, sitta i famnen och så och jag tycker mig också har sett en förbättring (om man nu kan uttrycka sig så) i hennes sätt att hänga fast vid oss.
LadyWeaver senaste blogginlägg..Så fiiin…
Émile gör så och jag bär honom ofta på ryggen utan vare sig sjal, sele eller något annat stöd, t.ex. om jag lagar mat. Han klamrar sig fast med armar och ben och sitter bra och stadigt så.
MariaKB senaste blogginlägg..High-need och highly sensitive children
Åh vad skönt! Hoppas att vi kan få det så också.
Jag har tänkt på det här inlägget sedan jag läste det förra veckan och funderat över det här med bärande. Jag har tänkt på hur Lea gör när hon blir buren. På senaste tiden klänger hon sig mer och mer fast på min höft eller med armarna runt halsen när hon blir buren, framförallt när vi dansar : )
Och så har jag tänkt på en sak mamma sa någon gång, “Det är sådan skillnad på att bära att barn som sover än ett som är vaket. Ett vaket barn bär sig själv så det blir inte så tungt.” Det är väldigt sant. Barn bär sig själva även fast de blir burna.
I Filippinerna där jag bott en del så bärs det barn överallt. Barn i olika storlekar och i alla åldrar. Större barn kommer ofta bärandes på mindre barn. Jag undrar alltid över hur de orkar! Det ser verkligen jättetungt ut att släpa runt de ganska så stora barnen i värmen, men de verkar oberörda.
Nu förstår jag ju varför. Det blir ju lätt när barnet bär sig själv och klänger fast som en liten apa : )
Moa senaste blogginlägg..Hildur