På bloggen Underbara Clara står idag ett citat hon tycker är tankeväckande: “En förälder är inte en person att söka stöd hos, utan en person som ska göra det obehövligt med stöd.” Jag förstår vad hon vill ha sagt med sitt inlägg; att föräldrar borde släppa loss lite och inte curla och där håller jag med så mitt inlägg handlar enbart om citatet och inte hennes bloggpost. Jag tycker nämligen inte att citatet är inspirerande eller något som stämmer överens med min föräldrastil.
Vi är väldigt besatta av självständighet idag. Oavsett om en förälder är typen som nyttjar skrikmetoder eller typen som samsover länge brukar några av argumenten alltid vara samma: Jag gör detta för att jag vill få ett självständigt barn (så småningom). Det har blivit fult att behöva andra.
Jag har själv använt det argumentet emellanåt. Om jag tillgodoser Toadies behov idag tror jag att chansen att han blir en trygg och självständig individ är större. Men jag skulle snarare vilja lägga fokus på just trygg. För alla behöver vi en hjälpande hand emellanåt. Ibland skiter sig livet rejält och oavsett hur självständig och tuff du är kommer det vara skönt att ha någon att luta sig mot. Och hade det då inte varit skönt att det var just dina föräldrar som älskar dig villkorslöst och vill ditt allra bästa? Människan är ett flockdjur och vi behöver varandra för att må bra; vi behöver kärlek och stöd för att utvecklas.
Mitt mål är sannerligen inte att stöd ska vara obehövligt. Nej mitt mål är att Toadie, under hela livet, ska vara så pass trygg i sig själv att han kan stå på sina egna ben så väl som be om hjälp när det behövs. För det är inte alltid lätt att svälja sin stolthet och ringa hem till mamma och pappa när livet är hårt men förhoppningsvis blir det lite lättare om man vet att man alltid har deras stöd.
Jag tänker som dig rörande det här. Tyckte inte alls om det där citatet, men förstod ju hur Clara tänkte. Clara har en lite anorlunda föräldrastil än mig, mycket rutiner, sova hela natten, ensamlek, men hon verkar glad och trygg i sin föräldraroll och det blir nog hennes barn också.
Ja det här handlar ju inte om Clara eller hennes föräldraskap. Jag gillade bara inte citatet.
Jag läser också Claras blogg och gillar den, men tänkte precis som Sarah när jag läste det inlägget. Clara är helt säkert en fantastisk mamma men hennes föräldrastil ligger längre från min och jag känner mig mer hemma här hos Audhumble. Visst vill jag att min dotter ska bli sjävständig och klara sig bra här i livet, men inget gör mig gladare än om hon fortsätter vända sig till sina föräldrar för hjälp och stöd när det behövs. Jag har själv ett sånt förhållande till mina föräldrar och det är jag så tacksam för. Har aldrig förstått mig på såna som kräver att barnen ska klara sig helt ensamma och att det är att göra dem en björntjänst att hjälpa till, oavsett om det är ekonomiskt, praktiskt eller bara med goda råd. Jag ser ju att mina föräldrar VILL hjälpa och blir glada när vi fortfarande behöver dem trots att vi är vuxna min bror och jag.
Jag läser den vanligtvis inte, just för att vi har så olika föräldrastil och jag föredrar likasinnade bloggar men ibland ramlar jag in via länkar.
Härligt att du trivs bra hos mig. ^^
Jag tänkte också så! (Och faktiskt även “Undra hur Audhumble skulle resonera kring detta”
)
Det är en styrka att vara självständig men det är också en styrka att kunna be om hjälp.
Haha.
Hear hear! Jag tänkte precis samma som du då jag läste citatet på hennes blogg!
Jag tänker på mina föräldrar som haft kontrasterande inställningar till detta. Min mamma har alltid haft inställningen att själv är bäste dräng och att ingen någonsin kommer ge en något. Pappa har alltid sagt att det är en myt att ensam är stark och att man ska hålla ihop med de man älskar (oftast riktat till oss syskon). Jag var väldigt självständig och nyfiken som barn. Men jag tror att jag var det för att jag var trygg och hade stöd. Jag vågade prova allt eftersom det bara var att vända tillbaka till mamma och pappa om det sket sig.
Elin senaste blogginlägg..Dagens kanin
Är helt inne på dina tankar jag med, tyckte Claras kändes lite hårda, även om jag ju också förstod hur hon menade.
Lina senaste blogginlägg..Fredag
Tänkvärt. Jag använder också självständighetsargumentet emellanåt, men det jag egentligen menar är att jag vill få ett tryggt barn som kan och vågar tänka själv.
Jonna senaste blogginlägg..Små människor, stora personligheter
Vilket nyktert och fint inlägg! Håller verkligen med.
Caranlachiel senaste blogginlägg..Första lördagen i maj
Barn som är självständiga? Nej, tack.
Barn som är tillräckligt trygga för att kunna tänka själva? Ja, tack!
Jag tycker att folk i allmänhet har så jävla bråttom. Barn ska somna själva, sova ensamm i eget rum, klara av vuxengrejer innan dom är mogna, lära sig cykla innan fyraårsdagen, ja, bli stora innan dom fysiskt eller mentalt är stora.
Trött blir jag. Låt dom vara barn så länge som dom bara kan. Låt dom uppleva saker i deras egna takt.
Jag har säkert sagt detta tuuuuusen gånger innan men jag tycker det är bra: Kärlek, närhet och trygghet.
Ledord när det gäller vårt föräldraskap.
Icka senaste blogginlägg..Påskbilder
Ja jag håller med dig. Jag vill absolut inte curla eller göra saker åt honom som han klarar av själv men jag tycker att en förälders roll är att stödja och vägleda barnet för det är så mycket lättare att kasta sig ut i livet när man vet att man har ett säkerhetsnät.
Jag är så lycklig över min mamma som ger mig stöd i stort och smått. Desto lyckligare för jag kan jämföra med min pappa och andras mammor som tvärtom själva behöver stöd. Vi är ganska ensamma i vår kultur och trivs ibland med det, men hellre curlade barn än utelämnade. tycker jag.
Åh, jag gillar bara dig mer och mer.
För vad jag tänkte när jag läste det var att vara självständig för mig är inte att aldrig behöva eller be om stöd. Och precis som Icka skriver här uppe så självständigt barn; njae.
Det var även någon som kommenterat att man nog får anpassa sin föräldrastil efter vilket barn man får, att vissa stiler, ex Claras, funkar mindre bra på en del barn. Och någon kommenterade att “Vad menar du, barn formas ju av sina föräldrar och sin uppfostran” lite som att man får de barn man förtjänar och gör man “rätt” så är det lugna gatan. Då kunde jag inte låta bli att bli lite provocerad och fick stänga firefox, hehe. E hade undrat vad fan vi sysslade med om vi försökt introducera ensamlek i annat rum än det vi var i när hon var fem månader. Den var först runt halvåret som hon ens tyckte det var okej att ligga själv på golvet och pilla med oss nån meter bort. Fast det kanske beror på att vi skämt bort henne
Åh tack. ^^
Haha ja det är lite naivt.
Åh, du är så BRA!
Tack tack.
Håller naturligtvis fullständigt med dig.
MariaKB senaste blogginlägg..Bortskämda barn