Det låter jättekonstigt i mångas öron, men vi har faktiskt inte barnsäkrat. Jag tror inte att man behöver göra det med alla barn, även om det kan vara väldigt nödvändigt med somliga. Vi kör helt enkelt på att låta Toaden rumla fritt och märker vi att något inte fungerar så fixar vi det då. Maskindiskmedlet åkte upp på diskbänken när han började öppna skåp, papperskorgen som min man brukar slänga sitt snus i står på ett skrivbord och vi brukar stänga dörren in till toaletten. Men vi har inte satt några lås någonstans, inte bommat igen något, inte rensat ur hyllor, lådor eller skåp. Det behövs inte med Toaden.
När han förstod att man kunde öppna och stänga skåp och lådor övade han jättemycket på det. Det är överhuvudtaget hans grej; han övar och övar metodiskt och noggrant tills han behärskar något. Han är inte typen som sliter upp eller smäller igen dörrar utan han tar det lite försiktigt så när han har fastnat med fingrarna har det aldrig varit hårt. Istället har han upptäckt att det gör lite ont om man har fingrarna ivägen och snabbt insåg han hur han skulle hålla händerna för att kunna öppna, stänga, dra ut och dra in utan att göra illa sig.
När han började krypa runt och stoppade saker i munnen höll vi alltid ut handen vid hans mun och bad honom ge oss det han hade i munnen. När han blev äldre utvecklade det sig så att han, när han hittar skräp, kommer springande med det och ger oss det. Han har lärt sig vad som är ätbart (undantaget är papper). Även när vi går ute i naturen ger han mig pinnar, kottar och sten som han hittar (förutom småsten, som han av någon anledning vill äta).
Han är inte särskilt äventyrlig av sig och jag tror att det både är på grund av personlighet och kroppshydda. Jag märker det när vi är ute och leker och han vill klättra runt på ramper, sandlådor och liknande och behöver min hjälp när benen inte orkar. Det är tungt att vara så stor som han är. Men det gör ju också att jag vet att han inte klättrar överallt. Han kan inte komma upp på stolar, än mindre bordet eller köksbänken, eller i badkaret eller andra ställen. Först nu har han börjat försöka lite, med darriga ben, att ta sig upp på låga saker (och så kan han klättra upp i soffan då). Men vi är ändå alltid i samma rum, så jag har koll.
Om man har en vilde förstår jag att man barnsäkrar. Speciellt om man har flera barn att hålla koll på. Men vi har inte känt något behov av det alls. Toaden är en trial-and-error-unge som utforskar i lugn och ro och barnsäkran skulle nog bara irritera honom.
Vi har inte heller barnsäkrat, förutom några petskydd de eluttag han är på mest. Eftersom han aldrig leker helt obevakad har det inte behövts. Vi har några skåp som han inte får rota i eftersom det finns glas där, och det händer att han öppnar dem men då är det bara att säga ifrån och stänga igen!
Lisa senaste blogginlägg..Det papperslösa kontoret
Jag trodde nog inte att vi skulle behöva barnsäkra så mycket, Moa är 9 månader nu, och är på allt! Nu är vi två stycken hemma hela tiden då hennes pappa är sjukskriven, men vi hinner ändå inte med henne
. Så vi har petskydd, tippskydd, möblerar om och flyttar saker. Funderar även på nåt slags skydd så hon inte kan klämma av sig fingrarna i dörren. För är hon nånstans där man kan göra illa sig, då gör hon det! Och hon verkar inte riktigt lära sig heller 
Ojojoj! Låter jobbigt men lite härligt också eller?
Det är fantastiskt roligt att se allt hon gör!
Men lite svårt att hitta balansen mellan att ha lite is i magen och låta henne utforska, och hindra henne från att göra saker hon kan göra illa sig av. Men så är det väl för alla föräldrar, vare sig en har ett lugnt barn eller ett lite vildare
Vi har inte heller barnsäkrat av anledningen att det inte behövts ,OCH för att lås och spärrar skulle göra MIG vansinnig när jag rör mig bland skåpen..
Nu har vi fått en liten tös som inte är lika lugn och metodisk som brorsan, men då tillbringar jag hellre lite mer tid med henne framför lådor och trappor (även om vi faktiskt har en grind för en läskig stentrapp som vi har)…
Inget här heller, utom petskydd i eluttagen. Det är jag glad för, för en dag slutade telefonen helt oväntat att fungera. Till slut fick en tekniker komma, och det visade sig att treåringen hade stoppat in en skruv i telejacket vilket orsakade kortslutning. Precis bredvid finns ett eluttag, och förmodligen hade skruven lika gärna hamnat in där om inte skyddet funnits. Huvaligen.
Vi har ett vilddjur här hemma, storebror var och rotade överallt och klättrade men lillebror är sju resor värre. Han är överallt, verkligen överallt. Lärt sig att öppna dörrar, in på toaletten och klättrar upp på toan och vidare upp på tvättmaskinen. Eller tar en stol och tar med sig in i tvättstugan och klättrar upp på bänken och vrider på kranen vid diskbänken där inne. Vi har buntband runt fönsterhakarna för han är företagsam, den liljas gossen.
Sofie senaste blogginlägg..Vårbilder
Inte vi heller! Det vi har gjort är ungefär som ni: plockat undan det han inte får leka med på soffbordet, dvs numer är det tomt. Sen har vi satt för kattlådan så han inte äter kattbajs och när hunden inte äter står hans skålar på bordet. I övrigt får Emil upptäcka lägenheten och lära känna sin omgivning.
Vi hade (fram tills i måndags) inte barnsäkrat någonting. Men då köpte vi faktiskt såna där små runda skydd som man sätter på vassa hörn. Men det är det enda, 4 såna har vi satt på de där ställena som han kan ramla emot när han försöker stå och gå. Men Jens är en sån som tar det lugnt, han lyssnar när vi säger till honom att det är något han inte får röra.
Det var vår idé tidigt att försöka undvika att barnsäkra, för min tanke är lite var drar man gränsen? Missförstå mig rätt, hade vi fått en vildare Jens då hade vi givetvis fått tänka om, men jag har sett skräckexempel där man barnsäkrar för barnsäkrandet skull, som om det skulle hindra att barnet ramlar?
Men vi kanske får en klättrande, hoppande, skåplucke-öppnande älskling nästa gång och då får vi barnsäkra på de ställen där det behövs.
Vi har inte heller barnsäkrat, ser inte riktigt behovet. Sedan är vi kanske lite mer laid back eftersom det är tredje barnet fast vi hade tex ingen grind för trappen då de andra var små heller. Jag föredrar att hon får upptäcka saker i sin takt, i lugn och ro och utan pekpinnar. Naturligtvis så håller vi koll så hon inte får tag på rent farliga saker som knivar mm. Jag tror det är bra att avdramatisera. Sen är ju naturligtvis alla barn individer och närmar sig saker på olika sätt…
Vi har inte heller behövt barnsäkra, det enda vi gjort är satt upp en grind för trappan där uppe och lyft upp maskindiskmedlet på köksbänken. Lilla A är som Toaden, hon drog ut en låda några gånger – klämde fingrarna när hon sköt in den igen, och listade snabbt ut hur man gör för att inte skada sig. Hon är lugn och fundersam, öppnar visserligen skåp och lådor men har inte visat något intresse för t.ex. sopskåp, städskåp, tvättmedel, blommorna som står på golvet etc. Så vi barnsäkrar inte något “för säkerhets skull” utan tar det när det behövs.
Ofta räcker det att jag säger “nej” med allvarlig röst, så tittar hon på mig, gnäller lite och låter sen bli (jag undviker att säga nej för ofta och använder det bara när det verkligen är motiverat). Igår lärde hon sig hur man tar sig upp för trappan. Idag har jag sagt “nej” två gånger när hon varit på väg upp, då sätter hon sig på det nedersta trappsteget och dinglar med benen
Vi har endast barnsäkrat det som är riktigt farligt, alltså fönstren där E klättrar upp, i vardagsrummet vid sofforna och i trappen upp till övervåningen. Sen har vi en spärr till skafferiet och till skåpen under diskbänken eftersom vi har komposten som vi sen ger till våra hönor. Resten av skåpen får han riva i om han vill, vilket han gör, hela tiden i stort sett.
Det är oerhört fascinerande att barn är så olika, så fort E lärde sig att klättra, redan innan han kunde gå så tog han sig upp i soffan men sen när han kunde det så var det upp på ryggstödet och sen vidare upp på elementet som står bakom soffan och så i fönstersmygen. Så viljan att lära sig nytt och utmana sig själv finns verkligen där från början. Men det är påfrestande att aldrig kunna slappna av helt och hållet när man är inomhus, speciellt sen han lärde sig att öppna dörrar. Tur att vi kan vara ute hela dagarna nu när sommaren är här.
Sofie senaste blogginlägg..Hemmagjord frukostmusli
har ni barnlås och så på spisen då?
funderar lite på hur man ska göra med det..
Jo det har vi faktiskt. Glömde det (det fanns redan där när vi flyttade in). Men vi har inte något skydd utan bara en sådan som gör att den inte sätts på om man vrider på knapparna.