När jag imorse berättade för maken att Toadie suttit och låtsasfikat under vår nattliga vakenstund (ha! Stund och stund. Vi somnade om vid typ sju) så föreslog maken att vi kanske skulle köpa en liten teservis. Men varför ska vi göra det? Vi har redan allt han behöver för att låtsasfika, bara det att det inte är i miniatyr och stämplat som leksak. Fast jag förstår förslaget för jag tänkte exakt samma sak i ungefär fem sekunder när jag såg Toadie leka. Vi är så otroligt matade med att man måste köpa specialsaker för att barn ska kunna leka att det är läskigt.
Nu har vi varit noga med att inte förföras av det tänket och har inte så många leksaker och de han har intresserar han sig inte så mycket för. Ibland när jag säger så tror folk att han inte leker men det gör han. Jag måste aldrig aktivera honom utan han hittar alltid på saker att göra själv (med många gos- och buspauser med oss vuxna så klart.) Han härmar det vi gör väldigt mycket och så pysslar han med prylar för att se hur de fungerar. Han leker med iPaden och läser mycket böcker (= sitter och babblar högt och tittar på bilderna.) En av de bästa sakerna om finns är att städa, där han plockar upp saker från golvet eller river ur från lådor och slänger det lite var som helst som känns bra. Till exempel kan stekspaden hamna i besticklådan, plastpåsar bland ugnsformarna, sodastreamflaskorna i korgarna i mediamöbeln och rena blöjor i papperskorgen. ^^ Diskmaskinen plockas med glädje ur och nu har han även börjat “damma” lite och ända sedan han började gå så kommer han springande om han hittat skräp på golvet och så ger han det till mig. (Relaterat tips: om vi är ute och går och han plockar upp något skräp från marken så går vi till en soptunna och så får han slänga det där i.)
Självklart leker han med sina leksaker ibland, just nu är bollen, böcker, pusslet och klossarna poppis, men det blir aldrig så långa stunder som när han sysselsätter sig med icke-leksaker. Jag gissar att det är för att han vill göra sådant som jag och maken gör. Han vill öva på att vara en i flocken, en framtida vuxen, och då tror jag att allt för många leksaker är begränsande och distanserande. Jag låter honom hellre vara involverad i det vi gör även om det tar längre tid. Vi har ju all tid i världen!
Åh, vilket himla smart och bra inlägg! *sparar inför framtiden*
Kloka tankar som alltid, och jag håller helt med!
Det stimulerar ju kreativiteten enormt att få hitta egna lösningar. Imorse satt Emil och pratade i telefon i en evighet – i en laddare till en telefon. Hur självklart som helst! Igen plastig leksakstelefon behövdes.
Något jag dock är sugen på är ett kök i miniatyr till Emil att ha i köket, för att leka kök med det riktiga köket är inte helt lyckat alla gånger. Däremot behöver det inte vara en färdig självklar lösning utan jag skulle gärna pyssla ihop något själv.
Om du gör ett eget leksakskök mååååste du blogga om det.
*hoppas*
Haha, får jag tummarna loss så lovar jag. Don’t hold your breath though.
Men gissa om jag nu har fått griller i huvudet och har världens planer för ett leksakskök… Maj gadd. Har du varit inne på ikeahackers någon gång förresten? Sjukt mycket roligt jag vill göra!
http://www.ikeahackers.net/search/label/children
Japp. Hoppas att du gör något kul!
Klokt inlägg! Favoritsakerna här hemma är hundarnas leksaker, strumpor, skedar, PETflaskor, bollar och lära-gå-vagnen
samma här – fast vi har rätt mycket leksaker som vi fått av diverse släktingar. det han tycker är roligast att göra med dem är att slänga ut dem på golvet, och eventuellt tugga lite på dem (fast nu är mitt barn bara 8 månader, så han “leker” ju inte så mycket alls än, undersöker mest). annars är tidningshögar, tomma pet-flaskor och fjärrkontroller det roligaste
Funderar på hur man ska förmedla detta till köpsugna familjemedlemmar/släktingar/vänner utan att det uppfattas fel… Vår lillsnutt leker också gärna med tidningar, grejer från riktiga köket, mobil, petflaskor etcetera men leksakslådan fylls ändå hela tiden på med grejer som förvisso duger till förströelse men inte är nödvändiga när hela världen är full av lekbara saker… Om lillsnutt får syn på något i närvaro av släkten (inkl. barnafadern tyvärr) och visar förtjusning blir reaktionen allt för ofta att hon vill/måste äga en sådan grej och så får hon det… Känns inte hållbart men hur tackar man nej utan att verka alltför otacksam och leksaksfientlig?
Om ni tycker att det är jobbigt att tacka nej går det ju alltid att ge bort det till någon annan eller sälja.
Eller be dem köpa hem det till sig själva så att det finns leksaker där när ni hälsar på.