Flera gånger om dagen kutar Toadie in i sovrummet, ställer sig vid sängen och ropar glatt. Om vi inte kommer direkt sticker han ut sitt lilla huvud genom sovrumsdörren och säger “Whäpp?” Det betyder inte att han vill sova utan att han vill bli uppslängd i sängen så att vi kan busa! Vi leker flygplan, skuttar runt, kittlas, leker titt-ut, hissar upp honom i luften och allt annat roligt man kan hitta på. Idag när vi låg och busade så där på eftermiddagen så kom jag på att jättemånga kvinnor är med barn igen när deras första är i samma ålder som Toadie är i nu. Wow. Tänk att låta en 1,5-åring klättra runt på en när man först mår illa och är konstant trött och sedan har foglossning från helvetet! Tänk att amma stup i kvarten trots att ens bröst är ömma och känsliga från graviditeten. Tänk att vakna flera gånger per natt, utöver de fem gånger man redan är uppe för att kissa, för att ta hand om sin lilla busing och sedan på dagen inte få ta sin lilla tupplur för att junior klättrar på väggarna om hen inte får komma ut. Och tänk sedan när bebisen kommer och man har två pruttar. o.O
Snacka om att jag har nyvunnen respekt för kvinnor som blir gravida så snabbt igen.
Jag har två pruttar, en på fem år, en på 11 månader. Ammar fortfarande. Och nu är jag gravid med trean. Jag undrar fortfarande vad jag har gett mig in på.
Det går faktiskt!
S är 1,5 år och jag är i 21 veckan. Ja, än så länge allafall. Jag har orkat mer än vad jag trodde, och fastän det var planerat så känner jag mig lite vemodig av att jag inte kan bära i samma mån som innan, har hemsk foglossning och det blir lite korta stunder bara. Dock tar vi igen oss med en massa mys och hud mot hudkontakt. Samma gäller amningen, mjölken har i princip sinat men hon håller upp kontakten ändå liksom och jag hoppas att hon vill fortsätta sen då bebben kommit. Får se hur de resterande cirka 20 veckorna går 
Helt sjukt! Jag har tänkt tanken men sen inser jag vad jag tänker och går och sätter mig i ett hörn och hyperventilerar lite. Vi vill gärna ha fler men det blir först om ett par år, det finns fördelar både med att ha tätt och att ha långt emellan men för oss passar definitivt långt emellan bättre.
Jag är i v37 och har en liten 17-månaders. Jag orkar inte ta en promenad ens, blir snurrig och anfådd direkt. Kan heller inte stå upp för länge, snurrig då med. Det är så tungt nu! Det var inte planerat och jag har dessutom dåligt samvete för sonen. Han känns inte ett dugg redo att bli storebror :/ fast barn är ju anpassningsbara så han vänjer sig nog.
Jo det kommer säkert att bli svårt för storebror men jag gissar att han kommer att bli mycket stolt och glad också!
Speciellt om han får bli involverad. Har ni någon plan eller kommer ni ta det som det kommer?
Jag blev gravid igen tidigare än vad jag hade tänkt mig. Eftersom jag ammade mycket så trodde jag väl inte att jag kunde bli gravid så lätt (naivt, jag vet). Trots att jag inte mådde illa så mycket (jag visste inte ens att jag var gravid de första 12 veckorna) eller hade mycket foglossning så var det ändå tufft med en 1,5-åring! Räddningen var att jag fortsatte amma genom hela graviditeten. Då låg han ju relativt still och jag kunde umgås med honom utan stor fysisk ansträngning =)
Det är jobbigt men går alldeles utmärkt oftast. Det är 15 månader mellan mina, storebror var alltså 7 månader när jag upptäckte att jag var gravid igen. Jag ammade honom inte länge av andra anledningar men annars så funkar allt ändå. Jag har dock inte sovit många nätter på tre år. Det funkar utmärkt att bära fast man är höggravid. Förra julen så bar jag storebror som då var 14 månader på ryggen i min Ergo, pulsade ut i knöhög snö och högg mig en julgran, då var jag i v 36. Kände mig som supermama!
Nu när jag ser pojkarna som är 2 år och 10 månader och 18 månader så är det värt allt, de leker och är så nära varandra. De får ju en helt annan relation än om det är 3-4 år emellan.
Men visst är det jobbigt, men det är jobbigt med ett barn också.
Ja, det känns som om alla kombinationer och lösningar är jobbiga. Fast olika jobbiga för olika personer.
MIn bästsis har tätt mellan sina och nu när de är “stora” (5 och 7) säger hon att det är fan-tast-iskt. Iom att de alltid har varandra att leka med får hon och hennes man en del tid över till sig själva och varandra.
Vi har tätt mellan 1an och 2an (18 mån emellan) och vill ha en tät 3a också. Men eftersom jag ännu ammar så mycket verkar ägglossningen dra ut på tidwn, så det får bli när det blir. Visst är det tufft, men det ger så mycket också!
Har 18 mån (-10dgr) mellan mina yngsta. Och så mycket som jag svor under den sista graviditeten har jag nog aldrig svurit. Höggravid mitt i den värsta värmeböljan på denna sidan om 2000-talet dessutom.
Bor på fjärde våningen – utan hiss.
Ja. Så jävla jobbigt det har varit periodvis. Men nu är Minsting 2 år och allt har helt plötsligt blivit så mycket enklare. Känns som att jag fått två barn till priset av en blöjperiod på nåt vis.
Ja, jösses. Jag bara satt och nickade instämmande i det du skrev.
Vi valde att skaffa syskon tätt och de sakerna du radar upp har i vissa fall fungerat utan problem och andra har varit katastrof. Amningen var helt oproblematisk för oss. Ossian hade redan börjat trappa ner och även de dagarna han ammade flera gånger så fungerade det utan problem. Till och med när mjölken sinade i några veckor så torrammade han på utan att klaga. 
Jag ångrar absolut inget men jag rekommenderar ingen att skaffa barn så tätt… Enda fördelen har väl varit att jag redan var så inne i att inte sova på nätterna att det slapp bli en omställning 
Det som har ställt till det för oss har varit att jag mått så illa och inte haft ork. Jag var illamående hela graviditeten och ett tag spydde jag varje morgon och sen igen efter varje blöjbyte. URK! Det är tur att jag inte visste vad jag gav mig in på för då hade jag inte gjort det och det är tur att jag inte mådde så dåligt under graviditeten med Ossian som jag gjorde med Edda för då hade Ossian fått bli ensambarn.
Ja du… Sitter här med stor mage och undrar hur det ska. D kommer att vara 1,9 då nästa kommer. Det är inte så gammalt eller stort… Som det är nu är D gosig och kryper gärna omkring på min mage. Eller hoppar på den om jag inte ser upp. Inte alltid så skönt… D vill klappa på magen och lägga kinden mot den. Vi säger att det är en bäbis där men jag tror inte att han förstår. Han gillar nog mest att den är stor och ser rolig/fin ut. Han gillar ju att visa sin egen stora fina mage också
Vi har inte fått någon förskoleplats till D så jag kommer att vara hemma med honom hela hösten, tills syskonen kommer i december. Sen kommer jag att vara hemma med två barn…! Är lite nervös för det. HUR ska det gå TILL! Det blir mitt livs utmaning, tror jag. Samtidigt tänker jag att det är häftigt. The time of my life! Från nu till december ska jag njuta av att bara ha ett barn och vara med honom så mycket som möjligt. Sista chansen att vara bara han och jag. I december får vi växa med uppgiften, båda två! Kram!