…är att se alla små egenheter barnet har för sig. Som det att han kommer och knackar på dörren när jag är på toa, eller att han har börjat säga “Mmmm gnt!” när han smakar på saker; att han går runt på tå bara för att han kan, att han alltid vill pussa bommarna när vi är ute och går och att han har kommit på vissa regler när vi sparkar boll; att han blir halvt hysterisk när han blir kladdig om det inte passar honom just då men med stor glädje smetar ned hela sig själv om det är något gott eller kul; att han vrålar UHUHUHUH-HUHUHUHU-HUHUHU när han ser får eller lamm; att han samlar prylar i sina rosa korgar och plockar över saker från den lila korgen tills de blir så tunga att man knappt kan lyfta dem och att han alltid “snyter sig” i (blåser på) papper om han får tag i en tuss.
Och så har vi ju det som hände igår när han för första gången intresserade sig för nallen. Han grabbade tag i ena foten och släpade iväg med den och jag och maken tittade intresserat på för att se vad han skulle ta sig för. Han är ju så ointresserad av leksaker om man jämför med andra barn så det var mycket spännande. Toadie lade den ned på mattan och så ställde han sig en bit ifrån med ryggen mot nallen, backade och satte sig på den. Upprepade gånger. Sedan gav han den en kram och fortsatte att pyssla med annat.
Haha, pussa bommarna <3
Om korgarna varit blå? Hade du skrivit ut färgen då också? No offence, undrar bara hur folk i allmänhet resonerar runt färger…om det bara är en färg eller om det i själva verket är politik…
Tack för intressant läsning!
Du verkar läsa in saker som inte finns vilket är rätt intressant. Varför gör du det, tror du?
Ja jag hade skrivit ut färgen blå också då det gjordes för att urskilja två av de fem typer av korgar vi har i vardagsrummet (alltså, som jag skrev så lägger han från den lila till de rosa). Det är några korgar vi köpt till hushållet som han gjort till sina genom att lägga i leksaker innan vi hann lägga i det vi tänkt. Vi kör faktiskt inte kompensatorisk uppfostran så färgen är totalt ointressant för oss ur den synpunkten.
Tack för inspiration till ett inlägg jag nog kommer att skriva! Det behövde jag. Har känt mig otroligt oinspirerad.
Varför jag gör det? Jag har väl förutfattade meningar formade av den kultur vi lever i.Vill dock tillägga att jag själv gärna klär mina bebisar (tvillingtjejer) i typiska killfärger. Tycker det är lite kul när folk blir förvirrade, eftersom vissa färger är så könsstämplade…Om detta i sig är problematisk, vet jag egentligen inte…Eller jo, om rosa står för skörhet, ömtålig rosenknopp = tjej, så ja, då är det inte helt lätt ju…
Åh! Det här var ett av de finaste blogginläggen jag har läst! Det är så otroligt hög igenkänningsfaktor, trots att jag har en tio-och-en-halv-månaders här hemma.