När vi var i parkleken i helgen sprang Toaden glatt fram till en kvinna som satt med ett juicepaket. Inte för att han vill ha juice, för han vet inte hur ett juicepaket ser ut, utan för att han ville leka med förpackningen. “Flickan kan få lite juice,” sade den vänliga kvinnan. Så är det alltid. Alla antar att han är flicka, även när han har en tröja med robotar eller är helt klädd i färger som anses pojkiga. Kanske beror det på håret, kanske beteendet, kanske något helt annat. Eftersom det inte är något vi ska åtgärda spelar det inte så stor roll.
Jag rättar dem inte alltid. Är det bara en kommentar i förbifarten, som “Åh vilken söt liten flicka” eller “Hur gammal är hon?” av någon som skyndar vidare så säger jag bara tack eller x månader. Är det däremot någon vi småpratar med så kommer ju pronomen naturligt in i konversationen och då säger jag han helt utan tonvikt eller dramatik. Jag rättar aldrig på det viset att jag säger “Det är faktiskt en pojke” utan pratar som om människan vi konverserar med hela tiden också sagt han. Dels tror jag att det blir mindre pinsamt för personen om jag visar att vi inte tar illa upp om de tar fel och de flesta finner sig direkt utan att det blir en obekväm stämning. Några få har förvånat sagt “Han?” men sedan fortsatt prata helt normalt och då känns det bra; som om vi vidgat någons vyer. Men sedan vill jag också visa för Toadie att det inte är något att bli upprörd över att misstas för flicka och att det är oviktigt vad barn har för kön. Jag vill inte att han ska känna att det är viktigt att visa att han minsann är pojke. Det kommer att synas tids nog i alla fall.
Ja, tänk att det faktiskt finns folk som tar illa upp om man använder fel pronomen om deras barn! Många tror att A är en pojke, säkert främst för att hennes ytterkläder ofta är blå, gröna och röda (praktiska färger som inte blir så fort smutsiga tycker jag) och då får de väl tro det då. Ofta svarar jag bara “hon är 14 mån” när de undrar hur gammal pojken är, ja för det var väl en pojke. Vissa ber då om ursäkt! Spelar roll… Jag brukar fråga hur gammal babyn är när det gäller små barn, så slipper man det problemet
Jag minns en gång när min son var runt 2 och vi satt vi vänt rummet på BVC. Han lekte brevid ett annat barn när ett tredje barn kom. Det nya barnet var lite blyg och hans pappa sa högt “du behöver inte vara blyg, det är bara några flickor”. Med all önskvärt tydlighet gjorde pappan klart för sitt barn att dessa barn tillhörde en annan grupp än hans barn och att denna andra grupp var “bara”. Hu. Lite senare pratade vi dem igen och det blev naturligt att säga “han” om min son, och pappan blev alldelles ställd och störd. Och jag njöt av just det där att jag inte hade kört mitt barn kön i halsen på honom. Men jag tänker fortfarande på den där pappan som går runt och berättar för sitt barn att han inte behöver vara likadan mot en pojke som mot någon som bara är en flicka…
Men fy.
En gång frågade jag hur gammal är hon?, och fick svaret han är si och så. Det kändes pinsamt tyckte jag, då jag inte tycker det spelar någon roll om det är en flicka eller pojke och inte heller vill vara en sån som dömer efter färgen på kläderna. Han hade en röd overall, och det gick av bara farten att jag tänkte att det var en flicka
! Funderade efter det och tänker att det känns lite opersonligt att fråga hur gammalt är barnet. Bebisen känns bättre. Det är ju svårt att se när de är små, oavsett kläder och längd på håret. Fånigt vad man krånglar till det för sig! Nu testar jag att fråga hur gammal är den lilla?
En del tror att Vilda är en pojke, och då brukar jag säga liksom i förbifarten att det är en flicka. Just när de tar fel vill jag att de ska veta det verkliga könet så att de kan se att barn kan se olika ut oavsett kön. Än så länge har ingen blivit besvärad. Men jag tycker det blir vanligare att folk frågar först vilket kön det är innan de fortsätter prata.
Alla tror att min flicka är en pojke. Ändå sen födseln har hon haft könsneutrala o bekväma kläder. Jag rättar dom aldrig. Nu när hon går på förskola o är 1,5 år har jag insett 2 saker: en är att ingen någonsin kommenterar hennes yttre. Alla säger bara något om hennes personlighet. Det andra är att hon är modig o framåt o tuff, allt för att ingen har kunnat behandla henne som en rosa tullitull prinsessa!! Det känns både hemskt o härligt o inse hur jäkla mycket de yttre påverkar omgivningen.
Har varit i samma situation massa gånger. Sonen misstas för att vara hon (förmodligen på grund av de halvlånga ljusa lockarna). Det var aldrig nåt problem egentligen fram tills för nåt halvår sen. Nu är han 4 och i bilen på väg hem från ett kalas i våras var det alldeles tyst i baksätet. Tills T undrade varför alla andra barn på kalaset (vi kände egentligen bara födelsedagsbarnet) trodde att han var en hon. Det hördes att T var lite ledsen över detta, vid 4 års ålder är man ju medveten om att det finns killar och tjejer och vilken grupp av dessa man själv är.
Vad gör man då? Och vad svarar man sin 4-åring?
Min bror hade blå vagn och rosa filt med kaniner. 1988. Mindfuck! När han blev gammal nog att ha en åsikt om sina kläder ville han gärna ha samma som sina fyra äldre systrar. Det fick han. Vi har nu släktingar som är helt övertygade om att han är bög för att han hade rosa filt och stickade rosa strumpbyxor ist för långkalsonger. Ojojoj! Hur ska det gå när vi inte könskodar våra barn?
Jag undrar hur de förklarar alla som växer upp och blir bögar trots att de inte haft rosa strumpisar, för det är en hel del.
Det vore ju också spännande om en enda människa gick ut med att de mått dåligt av en genusneutral uppfostran, eftersom det, såvitt jag vet, inte hänt ännu.
Jag fick en någrolunda neutral uppfostran. Nu är jag tacksam för det, men jag passade inte in så bra i världen när jag var i yngre tonåren. Hade inte fått lära mig koderna för umgänge riktigt. Fast det är inte för att mina föräldrar gjorde fel, utan för att resten av världen inte var redo för den jag var.
Jag tycker att jag nästan alltid får höra diverse ursäkter till varför de tog fel på könet och att de skäms över att de tolkar in rosa färg, lockigt hår, långa ögonfransar, lugnt beteende – ja, vad det nu må vara – som flickigt.
Det roligaste är när de försöker stryka över pinsamheten med kommentarer som “den där mörkrosa färgen ÄR ju riktigt snygg. Sånt finns ju inte för män idag om man tittar i affärerna”. Det blir ju bara mer pinsamt för dem.
hur går det med wompaten? hur är den när det är varmt, blir toadie supervarm eller den släpper igenom värmen?
har införkskaffat en pognae, främst för mannens skull. han gillar den, men det är nog inte min cup of tea med sele alltså.. att gå från sjal till sele är ju verkligen ett nerköp kan jag tycka, selen skaver lite under armarna, bröstspännet är ju inte heller det bekvämaste. tycker inte heller att man får till det så tight som med sjalen, det känns mer att bebisen sitter “utanpå” eller vad man ska säga. nog jag som blivit för bekväm och är van med sjalen, den är ju så mjuk och sitter som en smäck.
men jag inser ju att till nästa år med ryggbärande och varm sommar så kommer jag nog behöva en sele ändå.. pognaen kommer ju kunna användas hela första året(till 20 kg, så egentligen längre) men jag har en känsla av att den kommer kännas liten(främst kort vid benen) när han blivit runt året, så en toddler-sele känns nog som ett bra köp då. alla wompat-selarna är ju så sjukt snygga, dom ser riktigt mjuka ut också och ser ut att täcka benen bra så det lutar åt att det blir en sån framöver.
sitter den bra? hur är den vid axlarna, under armarna, midjebältet osv? sitter toadie bra, dvs som i sjalen ungefär? kan du inte köra en superrecension? du brukar förklara så bra och ta upp sånt man inte tänker på. önskeinlägg!
Min dator är sönder så jag hoppas att det går bra att vänta.
Kommer nog inte blogga på några veckor skulle jag tippa. HAr dock för mig att jag skrivit flera ggr om wompat om du orkar söka, har ett litet sökfönster. Men kort sagt så är jag nöjd. ^^
jo, jag har läst det du skrivit innan ex du jämförde lite med becon ni hade osv.. men jag gillar insnöade förklaringar och beskrivningar. haha..
nåja, önska mig kan jag ju alltid! =) *nörd*