När jag upptäckt eller lärt mig något nytt som är intressant, givande eller kul så har jag jättesvårt att lägga ned. Jag kan sitta i tjugofyra timmar i sträck om det är så och pressar mig själv även när jag är så trött att jag inte kan tänka. Bara lite till, bara liiite. Toad är likadan. Vår dygnsrytm har varit helt uppåt väggarna de senaste, tja, två månaderna. Dels på grund av tänder, jo absolut, men även för att han utvecklas enormt för tillfället. Och nu i veckan har talet börjat lossna för honom.

Det började ju med tomat, vilket jag nog nämnt, och så började hans gnk låta mer som tack och så kom pappa. Han satt och övade och övade “papp papp papp paaa pappaaa” med sin klaraste, finaste lilla barnröst och maken fällde en tår eller tio. Och han övade på kakka och sade buzz hela tiden men inte förstod jag vad det betydde. Tills vi satt och bildgooglade lite. Kakka är alltså höns och ankor, vilket är totalt logiskt egentligen. Han sitter till och med och flaxar med armarna och säger “kakka kakka kakk kakk kakkaaaa!” och buzz är engelska bus* och det säger han om alla fordon, inklusive cykel. Fast inte helikopter.

Och jag kom även på vad det är som ställer till det för honom. Innan har allting låtit som olika versioner av ng-ljud, förutom mamma/memme. Det är som om han inte hajar hur man öppnar munnen när han ska kombinera vokaler och hårda konsonanter. Ko blir kng, tack blir gnk osv och han måste verkligen öva på ord som kakka och pappa. Han sitter och testar ljuden noga – och vilka ljud han får till sedan!

Så precis när han håller på att somna ställer han sig istället upp och börjar hålla föredrag. Jäklar vad han kan hålla låda. För inte kan han väl sova när han lär sig att prata? Det förstår ju vem som helst.

* Han avgudar KidsTV123 på youtube. Hett tips!