Ibland mår jag så dåligt över att jag misslyckats totalt med EC:andet. Ett tag där sade han till innan varje bajs och en hel del kiss men så lade han av och det har inte kommit igång igen. Och jag är totalt värdelös på att läsa hans signaler. Maken, som jobbar på dagarna, är bättre många gånger tycker jag. “Jag känner verkligen att jag börjat fatta vad han behöver,” säger han och strålar lyckligt och jag står bredvid som ett fån och känner ett sting av avundsjuka någonstans inombords för att det inte är lika lätt för mig. När jag ser andra mammor och barn och hur synkade de är blir jag impad och glad, för det är en härlig syn, men det gör mig också påmind om hur bortkommen jag själv är. Men alla har olika bagage och förebilder (eller brist på sådana), tröstar jag mig själv, och en del börjar på topp medan andra kämpar i uppförsbacke hela tiden. Många gånger tänker jag att jag inte är den moderliga typen; att jag är en sådan som egentligen inte skulle ha barn utan borde nöjt mig med att vara en rolig moster. Som jag alltid hade tänkt. Men nu är jag ju mamma och det är underbart och fantastiskt, och helt överjävligt också, och jag kämpar emot mina förutsättningar varje dag för att vara en sådan mamma jag vill vara och tänker jag på det känner mig mig inte lika värdelös ändå.
audhumbles sammelsurium
Föräldraskap, film & TV, spel, handarbete, no poo och annat trams.
Stor igenkänning angående EC! Jag kände mig också helt lost och inte verkade barnet/-en vilja samarbeta med mig alls. Men helt plötsligt drog de av blöjan och var torra hyfsat tidigt ändå. Och jag, jag kan ju alltid låtsas att det hade något med mina EC-försök att göra.
Känner så igen mig i det du skriver om EC! “Skönt” att läsa att man inte är ensam, för som i så mkt annat är det väl mest de som lyckas bra som gärna delar m sig om det…
Vilken tur för Toad att du inte nöjde dig med att vara rolig moster! Jag är övertygad om att han inte skulle kunna få en bättre, mer hängiven och mer lyhörd mamma. EC:ar inte själv, märker alltid för sent när det “är dags”. Lyckas man med EC är väl det fantastiskt men glöm inte allt annat du ger Toad. Kram å lycka till!
Jag har funderat lite på EC, med båda barnen, men jag har aldrig sett ens en tillstymmelse till tecken på att de behöver kissa/bajsa. Aldrig, inte ens i närheten. Jag har inte heller sett någon annan som EC:ar så jag har ingen aning om hur det ska se ut när de signalerar. Om det gör mig till dålig mor… (asgarvar) Det tror jag inte ett ögonblick på!
Ja nu var det ju inte just ec:n som framkallar sådana känslor hos mig utan det är bara en del av det hela. Jag tror inte direkt att det hänger på EC liksom.
Jag kan inte riktigt släppa din kommentar. Tycker du att jag i detta inlägg skambelägger människor som inte kan EC:a? Eller säger att folk som inte kan EC:a är dåliga föräldrar?? För det här hur jag tolkar din kommentar. Jag tycker verkligen inte om när folk trycker ned andra angående vad som gör dem till bra eller dåliga föräldrar och om det är så mitt inlägg tolkas vill jag skriva om det.
Jag tolkade det som om du kände dig misslyckad för att du inte kunde tyda ditt barns signaler tillräckligt bra, och höll inte med dig om det. Mer än så var det inte
Bara för att en förälder har som mål att EC:a och uttrycker besvikelse över att det inte funkar betyder det väl inte att de rackar ner på de som inte satsat på EC alls och tycker att de är dåliga mammor? Får man inte ha krav på sig som inte andra har utan att det ses som en pik?
Jag tolkade ditt inlägg som att du kämpar emot att hamna i beteendemönster du inte inte gillar. Själva Ec-biten är bara en liten grej och det handlar inte om Ec eller inte Ec utan om att du försökt läsa av hans signaler men tycker att det är svårt och att du förklarar det med upplevelser från din egen uppväxt.
Jag känner igen mig så väl i det, jag kämpar själv varje dag emot mina starka impulser att upprepa min egen mors misstag. Det tar mycket energi men åh vad bra jag känner mig ibland när jag tänker på att jag faktiskt steg för steg går mot att bli den mamma jag vill vara, trots mina förutsättningar. Och att jag är bra, oftast. Precis som du!! <3
Tack så mycket! Det var precis vad inlägget handlade om. Och tack för din pepp. <3
Jag tror att jag förstår vad du menar och känner igen mig också. Tänker ofta att jag är för okänslig för att vara mamma och känner mig usel. Just EC framkallar lätt de där tankarna och känslorna. Jag pottar, men vet inte om man skulle kalla det EC eftersom jag går mest på rutin och extremt sällan kopplar signaler. Ibland signalerar barnet hur tydligt som helst och jag missar ändå och vill slå mig själv i huvudet efteråt. Det är lätt att känna sig blåst i de lägena när jag tänker på hur det skulle ha kunnat vara mellan oss.
Jag försöker komma ihåg i de ögonblicken att de där känslorna av otillräcklighet driver mig till att försöka skärpa mig ännu mer att det måste vara något gott i att jag hela tiden vill bli bättre som förälder.
Jag tror att mina svårigheter med signaler har att göra min brist på koncentration i allmänhet, jag har helt enkelt svårt att vara i nuet. Min man är mer i nuet och uppfattar signaler på ett annat sätt, å andra sidan blir han helt absorberad av barnet och kan inte göra något annat samtidigt. Jag kan göra tre saker samtidigt som jag bär barnet med mig och visar massor av värdefulla saker om världen. Försöker tänka att vi är olika bara och ger olika saker till vårt barn…
Ja men precis så! Tack så mycket för din kommentar. Det är självklart tråkigt att vi är fler som känner så här men det känns också skönt att höra att jag inte är ensam.
det här med ec är ju skitsvårt, jag tror inte att alla barn visar så himla supertydligt heller. min snigel visade TYDLIGT i början när det var bajs, då gick det lätt. nu de senaste månaderna har jag missat VARJE gång, dels för att jag inte fattar och dels för att jag är lat- dra av byxor, dra av blöja och sen blir det kanske inget så det känns inte “lönt” liksom. då får jag ju iofs skylla mig själv.
man får göra så gott man kan, jag tror inte barnet blir ledset för att man missar, när man väl lyckas och hen slipper blöja i framtiden blir barnet nog desto lyckligare!
OT-fråga. jag får ont i axlarna av min bärsele när jag bär på ryggen. vad kan det bero på? försökt spänna lite olika med axelremmarna och bandet som knäpper ihop remmarna över bröstet men det är lika illa tycker jag. nästan så att axlarna domnar liksom :S tänkte att eftersom du burit i sele lite så kanske du har tips!
Spontana tankar: Har du för smala axelband på bh:n? Kanske klämmer remmarna åt axelbanden så att de i sin tur klämmer till? Så fick jag med becon. Fick öht ondare av becon och tror det var för att de remmarna inte var lika breda som wompaten samt att jag faktiskt drog åt för hårt. Prova att lossa lite och se hur det känns. Jag bär lösare med wompaten och det kändes lite konstigt först men efter 10 min hur bra som helst. Nu bär jag alltid så.
Känner inte de allra flesta sig sådär bortkomna och inkompetenta som föräldrar, tror du? För oss funkar till exempel EC bra, och vi kan nog framstå som himla synkade på det sättet, men jag har massor av tungt bagage med mig (och till på köpet en reumatisk sjukdom), och känner mig ofta som en sopa som ibland så lätt kan tappa tålamodet. Dessutom tar min sambo största delen av ansvaret eftersom jag har så ont i kroppen, och jag har dessutom “bara” pumpat och inte ammat. Det gnager också i mig – trots att jag inte skulle tycka att någon annan var dålig för att hen till exempel inte ammade.
Nu blev det svamligt, men förhoppningsvis begripligt..!
Jag tror att de flesta föräldrar har stunder då de tvivlar på sin förmåga osv. Men utan att gå in på detaljer så tror jag inte att de flesta känner som jag, nej. Då skulle inte normen vara att ha två barn.
Känner väldigt starkt att ett (1) barn är precis vad jag klarar av.
Jag är otroligt imponerad av mammor som pumpar. Det är en hjälteinsats, om du frågar mig. Det verkar helt klart som det bökigaste alternativet och att ändå göra det för att man vill att ens barn ska få bröstmjölk, ja det är fan fint som snus, det.
Jag tror att jag delvis förstår hur du känner. Jag vet helt ärligt inte om jag hade klarat av att vara föräldraledig om min sambo hade varit borta om dagarna (eller om jag varit ensamstående!). Vi har ju haft fördelen att vara studenter i slutet av vår utbildning båda två, och kunnat vara hemma båda samtidigt i princip hela tiden.
Jag försöker tänka att om det finns någon fördel med att inte ha familjelyckan sådär i blodet, så är det att det kanske ligger närmare till hands att faktiskt fundera över vilken typ av förälder man vill vara. Det tror jag egentligen att de flesta skulle ha nytta av att fundera på.
Låter skönt!
Jo det kan nog ligga något i det.
Jag har också försökt med EC lite men jag har också så himla svårt att tyda tecknen! Hoppas på att det blir lättare ju större han blir…
Jag känner också att jag kämpar emot mina förutsättningar. I mitt fall gäller det mitt ibland ganska hetsiga humör och min (kanske medfödda, kanske förvärvade) oförmåga att hantera frustration. Det är alldeles för lätt för mig att gå i taket när jag istället vill vara en lugn och pedagogisk förälder som bekräftar barnets känslor och samtidigt skickligt reder upp situationen.
Ett konkret mål som jag har med mitt föräldraskap (direkt plockat ur mitt bagage) är att jag aldrig ska få mina barn att känna sig dumma eller dåliga. Just nu verkar mina chanser att lyckas med det väldigt små… Men nu är jag ju mamma till två alldeles ljuvliga små människor, så det är bara att kämpa på.
Din blogg är för övrigt en skön inspiration till att jobba mot sina förutsättningar.
Kan inte mycket om EC, men undrar om du vet något om den där tredagars-metoden dom pratar om bla på babycenter. Kan det fungera mån tro?
Vad är det?
Att man kan lära barnet att bli blöjfritt genom att hårdträna en lång helg där barnet får gå helt utan byxor.
Ah. Vi provade det för ett tag sedan (flera gånger dessutom) men det blev kiss precis överallt. Han var helt fantastiskt duktig på att pricka in precis där vi inte lagt plastad frotté och vår soffa har inte tvättbar klädsel och vi tröttnade. Är nog lättare att göra på sommaren.
Ok, jag forstar. Kanske inte ar en sa bra ide trots allt. Vanta till sommaren kan man ju inte riktigt gora heller. Vi far se vad vi hittar pa.
Äh, testa! Det kanske går skitbra för er.